Idag var det dags att sjunga in våren. Men vart är den? I småregn och blåst var vi vid Sjömarkens badplats och lyssnade på kör som skulle sjunga in våren. Känns som att den aldrig kommer, men samtidigt fick jag känslan av hopp om att vi snart får lite sol och värme.
Igår var det både sol och hagel samtidigt. Det var som att det var en spegling av hur mitt liv ser ut just nu. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan. Och det är solen som gör att man kan genomlida hagel en stund. Och så tänker jag mig att det kommer att vara framöver. I stunder kommer det säkert kännas som höstrugg, men våren och sommaren kommer ju alltid och då får man passa på att njuta.
Idag var det Albin som var min sol. Jag skulle iväg och handla blommor till gravplatsen. Jag tänkte att jag ville åka själv, kan ju vara lite känsligt och tänkte att jag kanske blir ledsen i affären. Albin ville jätte gärna följa med. Jag förklarade för honom att det kan bli lite känsligt för mamma. Då sa han bara att jag kommer ju vara ledsen på urnsättningen också och det gör ju inget att man är ledsen. ? Jag lät honom följa med till blomsteraffären. Blev inte ledsen alls utan var glad för de tips jag fick och Albin fick välja ut sten att lägga vid graven. Han valde en som det stod ”Saknar dig” på. Han ville ha en till sig själv också. Han sa att den var för att Ronja saknar honom ❤️
Sedan åkte vi till kyrkogården och Albin var jätteduktig på att gräva och sätta dit blommorna.
Sedan fick vår solstråle oss till att gå till badplatsen och höra när se sjöng in våren. Jag tyckte vädret kändes tråkigt och tyckte vi skulle stanna hemma, men Albin ville jätte gärna till badplatsen och leka vid lekplatsen och höra på sången. Så vi gick dit och fick en fin stund. Därmed fick vi hopp om en skönare maj som är väldigt välkommen nu!
