1-årsdagen

1 år!! Det är obegripligt! Jag visste hela tiden att den här dagen skulle komma, men det kändes ju alltid så långt bort. Men nu är den här och det är svårt att förstå. Hur har det kunna gått ett år utan att vi fått träffa Ronja? Hur har vi tagit oss igenom vår vardag? Ja vi står ju här och på något sätt har vi tagit oss framåt. Några steg framåt, upp och nedgångar, tårar och skratt. Den här dagen är ju egentligen inte värre än någon annan dag, sorgen finns ju alltid med ändå. Men den blir stark på något sätt, man tänker på vad som hände och känslan man hade då, paniken man fick! Det djupa hål man sjönk i! Tänker man tillbaka på det så har vi kommit en bra bit på vägen även om vi har långt kvar och aldrig kommer att bli riktigt hela igen.

Nu har vi tagit oss ett varv runt vad det gäller högtidsdagar och födelsedagar, men det är fortfarande andra dagar kvar till exempel begravning och urnsättning innan man har tagit sig igenom allt ett år efteråt.

Vet inte hur jag ska beskriva det på ett bra sätt, men på något sätt känns det lite vemodigt. Nu är det inte längre ”inte ens ett år sedan” som Ronja dog. Nu räknas man kanske inte längre som ny i sin sorg. Men sorgen finns ju fortfarande kvar och saknaden är om möjligt ännu större. Och ju mer tiden går desto längre bort kommer vi ifrån Ronja och den tid vi hade och det känns vemodigt. Så även om tiden är vår vän för att kunna få en någorlunda normal vardag, så är den ändå vår fiende på något sätt eftersom den tar oss längre bort från Ronja. Det vi får leva på är våra minnen och våra känslor till henne.

Dagen idag blev lite annorlunda mot vad jag hade planerat. Både jag och Magnus hade svårt och sova mitt i natten, men sen när vi väl somnade om så försov vi oss lite. Jag hade ändå tagit ledigt från jobbet, men jag tänkte att Albin skulle gå en stund på skolan så kunde jag hämta honom lite tidigare. På så sätt skulle jag få lite egen tid för mina tankar. Men nu när vi blev så sena och jag skulle få iväg honom till skolan så sa han att han ville vara hemma med mig och hur kunde jag neka honom det? Självklart är det mysigt att vara med honom också, men det ger mig inte riktigt möjligheten att reflektera över mina känslor.

Vi åkte en sväng till City gross och sedan till Ronjas grav för att sätta ett ljus, sedan mötte vi upp Magnus på Burger King för lite lunch. Magnus valde att jobba idag och det respekterar jag och förstår att det var bäst för honom.

Efter lunchen så följde Albin med Magnus till hans jobb och jag kunde åka hem och vara för mig själv en stund.

Ljus tänt för Ronja på Magnus jobb

Hemma la jag mig en stund i Ronjas säng och lät känslorna komma över mig. Sedan la jag mig en stund i soffan och somnade. Efter det kom Albin och Magnus hem igen. Idag skulle jag egentligen repa teater inför helgens föreställning av Askungen, men jag kände att jag inte hade orken riktigt. Men vi skulle fotograferas så jag tog med mig Albin dit så kunde han också se hur det såg ut bakom kulisserna. Sedan åkte vi hem och bakade bullar. Vi åkte alla tre till graven igen också för att se hur fint alla ljus lyste.

Ronja hade också fått en present av sina bästisar som Albin öppnade åt henne. Tre gulliga små pepparkaksgummor som håller varandra i händerna, så sött! Ronja hade även fått blommor, en nalle och en massa fina ljus. Tack till alla som varit där och till alla som skänkt Ronja och oss en tanke idag!