Ytterligare ett år har gått. Och fortfarande så konstigt att tänka att det gått TRE HELA ÅR!!
Den här hösten har jag inte fallit lika djupt. Den har varit ganska intensiv. Jag började jobba igen och hade massa energi att köra igång efter föräldraledigheten. Sen skadade jag mig på innebandyn och jag var tillbaka på sjukskrivning igen. Tråkigt såklart, men finns inte så mycket att göra åt det. Jag är bara glad att jag inte fallit pga att jag suttit hemma.
Samtidigt som det givetvis är skönt att inte må allt för dåligt skulle jag velat ha en stund där jag bara får stanna upp, få ut min sorg som jag alltid bär med mig! Jag hade tänkt att ta ledigt idag och bara tillåta mig sakna min underbara Ronja. Men Molly har ögoninflammation så hon har varit hemma med mig. Det är givetvis mysigt, men jag tror jag hade behövt vara lite själv också. En dag där jag bara är Ronjas mamma! Ingen annans mamma, ingens fru, ingens kollega, BARA Ronjas mamma. Låta sorgen ta med mig en stund, tillåta mig att bara vara i den.
Det kanske låter konstigt, men idag när Molly först vägrade somna mitt på dagen, då blev jag ledsen för att jag inte fick tid att vara ledsen. Jag visste Albin skulle komma hem från skolan snart och kände tiden för mig själv sprang iväg. Tiden för bara mig och Ronja. Självklart är det härligt att livet kommer emellan. Men 364 dagar om året vabbar jag gärna, jobbar mer än gärna, sitter med Albins läxor, tvättar ja allt vad som hör livet till. Men en dag om året vill jag bara få vara mamman till mitt barn som jag inte fick följa genom hela livet!
Tillslut somnade min lilla Molly och Magnus var gullig och hämtade Albin och tog med honom till sitt jobb. Så då fick du min tid Ronja, älskade underbara unge!
På eftermiddagen åkte vi hela familjen till graven och tände ljus.
Molly matar Ronja med ostbågar
Klappa storasyster
13 comments for “3-årsdagen”