8-månadersdagen

Svårt att förstå att det var åtta månader sedan jag fick hålla min underbara tjej i famnen ? Att jag klarar av att andas, att jobba och att faktiskt känna glädje var svårt att tänka sig i början. Då var dalarna så djupa, sorgen så ofantligt smärtsam! Nu kan jag klara mig igenom dalarna utan att hamna allt för långt under vattenytan. Jag tänker fortfarande på att jag vill leva, inte bara överleva. Jag inte bara MÅSTE utan jag VILL! Jag vill känna glädje, jag vill skratta, jag vill jobba, jag vill umgås med mina vänner. Jag vill leva!

Förutom att jag saknar Ronja så otroligt mycket får jag ofta tankar om hur sorgligt det är att inte hon får uppleva mer saker! Jag försöker tänka att hon levde sitt liv, på sitt sätt. För henne var det 7 år, 2 månader och 5 dagar som var hennes liv. En tid som hon fyllde med så mycket glädje och livslust både för andra, men också för sig själv.

Jag funderar också mycket på vart Ronja är nu? Jag har aldrig riktigt haft en viss tro, aldrig tänkt så mycket på vad som händer när man dör. Många gånger har jag tänkt att det känns sorgligt om allt bara skulle bli svart, men att det är så det bör bli rent fysiologiskt. Om hjärtat inte slår hur kan hjärnan tänka då? Och om hjärnan inte kan tänka hur kan man då vara någon annanstans efter döden? Stora frågor men inga svar. Ingen har ju egentligen svar på dessa frågor, så jag börjar mer och mer tänka att Ronja är där jag vill hon skall vara, för vem kan bevisa motsatsen? Och för min del struntar jag egentligen i vad andra tycker och tänker om dessa frågor för ingen kan ta ifrån mig mina tankar om var Ronja är ?

För mig är Ronja i våra minnen, i våra hjärtan, i våra tankar. Hon finns med oss hela tiden. Jag försöker ta efter hur Albin tänker om Ronja. För honom är det så enkelt. Vi pratade om hur jag saknade att få krama Ronja, då sa han att det är ju bara att göra så här, och så sträckte han ut armarna och kramade luften. Ibland leker han med henne också, de spelar fotboll eller brottas i soffan. Helt underbart ?

Den här dagen blev en mysig dag tillsammans med Albin. Vi var på Leos lekland med en kompis, åkte till Stadsparken bara jag och Albin så han kunde samla Pokémon och leka på lekplatsen. Varit hemma och haft det mysig och även packat lite till Rhodos. Vi åker på onsdag tillsammans med min bror och familj, min mamma och hennes man, samt min mans stora grabbar. Det är en resa som Ronja var inbokad på och som hon såg fram emot.

Klart det känns jobbigt att inte Ronja får vara med, men jag ser också fram emot resan. Givetvis kommer hon vara saknad, men kommer finnas i våra tankar. Jag kommer att njuta av värmen och av att ha mina nära och kära med mig. Jag kommer låta mig glädjas precis så som Ronja hade gjort, vår underbara lilla livsnjutare ?