I nio månader längtade jag efter den lilla varelse som växte inom mig. Den varelsen som var alldeles bedårande och som växte upp till en liten tjej, vår älskade lilla Ronja. Lika länge som då har jag nu saknat henne.
Sorgen har blivit lite lättare att bära, inte lika djupa dalar, men saknaden är fortfarande lika stor. Jag tänker också på allt som inte Ronja får uppleva och allt som inte jag får göra tillsammans med henne. Jag försöker fortsätta att fylla mitt liv med glädje, jag tar tillvara på alla stunder med Albin och Magnus och alla i min närhet. Jag vill fortsätta leva även om livet aldrig kommer bli detsamma igen. Saknaden kommer alltid finnas med mig och en del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra Ronja. Jag älskar dig, underbara goa unge! Vi saknar dig så otroligt mycket!
1 comment for “9-månadersdagen”