Idag saknar jag Ronja otroligt mycket!! Jag saknar henne varje dag, men vissa dagar är saknaden ännu större! Det finns inte alltid en viss anledning, men ibland kan det vara något som vi gör som jag vet att hon skulle så gärna vilja vara med på. Igår firade vi barnens farfar som fyllt 80 år. Han ville ha kort på alla barnbarnen, sju stycken, det borde varit åtta! Då kan saknaden bli extra stor. Eller om någon kompis till Ronja har kalas, då kan det också kännas extra jobbigt, Ronja älskade ju sånt!
När saknaden är som störst brukar jag lägga mig i hennes säng en stund. Då känner jag mig närmare henne på något sätt. Men det kan också kännas jobbigare då man ser alla hennes saker, hon som älskade att leka i sitt rum och fantisera sig bort bland sina leksaker.
Det kan kännas lite konstigt att gråta ena stunden, sedan komma tillbaka till ”verkligheten”, äta frukost, leka med Albin, tvätta… Men jag måste acceptera att det är en del av min verklighet nu. Gråt, skratt, saknad, ångest, glädje… Och de kommer att blandas om vartannat…
Ronja, du är så otroligt saknad!!
