Igår hade vi urnsättning för Ronja. Som jag skrivit om tidigare kändes det inte bra att ha urnsättningen i februari som vi först planerade, utan vi väntade lite. Och sedan tänkte vi att vi likaväl kunde vänta på stenen först.
Och så kom dagen som gör att allt känns än mer definitivt. Redan i torsdags började jag känna anspänning. Fick kraftig huvudvärk och orkade inte med någonting. Fick be mamma om hjälp att fixa färdigt inför fredagen då vi ville ha lite korv med bröd och fika hos oss efteråt.
Vi började ceremonin med att spela Vart jag än går, med Stiftelsen. Det var en av Ronjas favoritlåtar och en låt som jag hade glömt av men som en vän skickade till mig för ett tag sedan för att beskriva vår vänskap ?. Den kunde vi spela på morgonen för Ronja innan hon hade vaknat. Då började hon röra sig i sängen som att hon låg ner och dansade. Sedan började hon sjunga med i texten ?
Efter låten läste begravningsentreprenören en dikt som jag skrivit, En ängel har lämnat denna jord. Jag hittade ingen dikt som jag tyckte passade så jag skrev en som beskriver min smärta och saknad.
Sedan höll jag ett tal för Ronja. Jag var osäker på om jag skulle klara av det, men då hade begravningsentreprenören tagit vid. Men jag klarade det, vilket jag är stolt över!
Efter det sänkte vi ner urnan. Albin fick hjälpa till. Sedan fick vi lägga blommor och stenar som vi hade med oss. I hålet för urnan la vi även ner dikterna och mitt tal till Ronja, samt Albins teckning som jag skrev om här.
Därefter lästes en till dikt som jag skrivit, Jag vill att ni ska minnas mig. När jag skrev den tänkte jag på vad Ronja skulle sagt till oss om hon hade möjligheten.
Det var en blandad känsla med urnsättningen. Precis som på begravningen. Det var tungt men ändå fint. Det känns ju än mer definitivt på något sätt, men samtidigt skönt att ha en grav att gå till. Nu är sista steget utfört. Men största jobbet är ännu framför oss. Att bearbeta sorgen och saknaden. Fast jag tycker vi har kommit otroligt långt på den vägen. Givetvis är det tungt många gånger, men vi försöker leva så gott vi kan ?
Jag kanske hade lite svårt att känna efter vad jag kände under urnsättningen. Jag var nog så fokuserad på att hålla mitt tal. Men jag tänkte åka till graven snart igen och tillåta mig att känna efter vad jag känner och även se på alla fina blommor, stenar och kort.
För er som vill se Ronjas grav så ligger hon på Majvivan,https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1230458. Hon har en fin plats på en liten kulle, med lite bänkar runt en stor sten. Där kommer vi kunna ha många fina stunder, med picknick vid stenen och få känna oss nära Ronja. Den platsen är till för alla som vill ägna Ronja en tanke. Men det är viktigt att även tänka på att Ronja finns med oss överallt, inte bara vid graven. Graven är till för att besökas när vi vill och känner för det, inte för att vara där för Ronjas skull. För hennes skull skall vi minnas henne vart helst vi är och göra det som känns bra för oss.
10 comments for “Urnsättning”