Längtar så till maj och när man får träffa det lilla pyret som bor i min mage ❤
När jag var gravid med Ronja och Albin så tyckte jag det var så häftigt att vara gravid. Klart att man längtade då också, men graviditeten i sig var häftig att få uppleva.
Nu tycker jag också det är en häftig känsla, men det snurrar så många tankar och graviditeten påverkar mig psykiskt på så många sätt. Där glädje blandas med sorg, längtan med oro. Mina tidigare graviditeter var jag inte så orolig av mig. Då var man så ovetande. Hemska saker ”händer bara andra”. Nu går jag inte och oroar mig så mycket, men jag har märkt att det dyker upp mer katastroftankar. Jag vet att saker kan vända på ett ögonblick, utan förvarning och utan att man kan påverka det. Och jag vet hur skört livet är. Tänker på det lilla hålet Ronja hade i sin mage (i tarmkexet). Antagligen var det medfött. När blev det så? När i utvecklingen? Tänk vad saker utvecklas på bebis i magen hela tiden. Egentligen är det fantastiskt att det oftast går bra!
Jag försöker glädjas så gott det går åt livet i min mage. Jag försöker njuta av graviditeten och se fram emot när det nya livet kommer till oss. Men varje dag är en psykisk ansträngning, där sorg och gravidhormoner blandas om vartannat och känslorna ibland tar överhand. Men varje dag är också ett steg närmare dig ❤
Ronja i magen