I allt man gör har man blandade känslor. Att åka på semester, helt underbart! Så mysigt att få umgås med min familj. Samtidigt fattas det alltid någon! Man funderar över vad Ronja skulle gjort eller tyckt om olika saker och ställen. Eller man påminns om något Ronja gjort eller sagt.
Ronja älskade att åka till stugan. Hon hann att vara två somrar där. Åka båt var hennes favorit!
Vi håller just nu på med altanbygge där. När vi sa till Ronja att vi vill bygga en altan på en plattå vi har och att vi så smånigom vill bygga en bastu där, gick hon dit direkt och började rensa bland allt högt gräs och slö. Vi sa att vi behöver gräva, köpa material mm, men hon var beslutsam om att börja rensa direkt så vi kunde börja så snabbt som möjligt.
Mycket som Molly gör påminner om Ronja också. Att få se mycket av hennes syster i sig är fint och jag tycker det är gulligt. De är lika i många lägen, både i sättet men även till utseendet. Det känns också fint.
Det som varit jobbigast närmaste tiden var skolavslutningen. Att bli påmind om att Ronja skulle slutat 4an, att hon skulle stå där uppe och sjunga tillsammans med sina vänner. Samtidigt är det blandade känslor här också, givetvis glad över Ronjas kompisar och Albin, som slutade 2an. Jag har fått lära mig att det bara är så. Jag ler och gläds åt Albin, det kommer tårar under 4ornas sång, men så får det vara, det är något jag måste leva med. Alternativet är att inte uppleva de glädjefyllda stunderna och det vill jag inte sluta med. Ett annat alternativ är att trycka undan mina känslor, men det tror jag inte är bra, någonstans och på något sätt måste de komma ut tillslut!
Bäst av allt är när människor runt omkring mig påminner mig om Ronja. Många kanske är rädda för att göra mig ledsen eller på annat sätt påminna mig om det tragiska som hände, men att prata om Ronja ger mig så mycket! Allt någon säger om vad hon gjort eller sagt eller varit med om, suger jag åt mig som en svamp! Att hålla hennes minne vid liv är det finaste sättet att hedra henne!