Att begrava sitt eget barn

Att behöva begrava sitt eget barn är en skräck hos alla föräldrar! Det är sånt som bara inte får hända!

Några dagar efter att Ronja dog så kontaktade jag begravningsbyrån. Vi träffades hos oss. Vi pratade om vad som hänt och lite lätt om begravningen.

Minns att jag kände att det är det värsta man kan gå igenom, att behöva begrava mitt eget barn. Då sa han från begravningsbyrån att vi redan har varit med om det värsta; dagen då Ronja dog.

Han hade så rätt! De orden bar jag med mig hela vägen fram till begravningen. Att begrava mitt barn är ju något jag måste göra nu när det som hänt ändå har hänt. Det värsta vi var med om var på sjukhuset, när vi fick reda på att Ronja inte hade klarat sig. Så med det i bakhuvudet ville jag se till att begravningen blev det finaste avsked till Ronja man kan tänkas ha.

Började fundera på vilka låtar som skulle spelas. Finns så många fina! Fick lite förslag från begravningsbyrån. De föreslog även att Lotta Arturén skulle sjunga. Började med att lyssna på ”Utan dina andetag” med Kent. Den gick rätt in i hjärtat på mig. Precis som jag tänkte, hur skall jag kunna leva utan Ronjas andetag! Man tror ju inte det är möjligt som förälder. Men på något konstigt sätt får man kraft och ork att ta sig upp på morgonen, att äta, att finnas till för de man har runt omkring sig. Men min första tanke var ändå, ”hur ska jag kunna leva utan dina andetag” och då känns den låten så passande.

Bilden som visades på storbild till låten ”Utan dina andetag”

När man tagit det steget att man inser att man faktiskt orkar leva, och vill leva, vilket för mig är viktigt att jag känner, så kommer man till insikten att de åren vi fick med Ronja är de bästa åren man haft! Hur ont sorgen än gör, är smärtan ändå värd den glädjen hon gav oss. De sju år vi fick. Och då kände jag att låten ”Jag fick låna en ängel” med Shirley Clamp passar så otroligt bra. För vi fick låna en ängel för ett tag!

Bilden som visades på storbild till låten ”Jag fick låna en ängel”

Sista solosången ville jag skulle kännas lite ljusare, lite mer hoppfull och med känslan att livet går vidare, men även att Ronja gör det. Så då tyckte jag ”Sparvöga” med Marie Fredriksson passade in.

Bilden som visades på storbild till låten ”Sparvöga”

Jag var så nervös innan begravningen. Satte mig en stund i Ronjas rum innan vi skulle åka och mediterade. Andades så jag skulle bli lite lugnare. Så rädd för att bryta ihop i kyrkan. Inte för att det skulle spela någon roll eller för att jag tyckte det skulle vara jobbigt framför alla andra, men för att jag ville kunna vara närvarande. Kunna ta in alla intryck, höra prästens vackra ord om Ronja. Vi var i god tid i kyrkan. Visste att många skulle komma tidigt så jag ville vara där innan alla andra. Det var så otroligt vackert i kyrkan. Ett hav av rosa och lila blommor som vi önskat och som Ronja hade älskat. Två rosa ballonger, två röda som det stod I Love You på och en kaninformad ballong.

Den vita lilla kistan var så vacker, där begravningsbyrån hade dekorerat med änglavingar. En jättefin överraskning! Finare än så kunde det inte bli för den sötaste prinsessan. Jag kände så dubbla känslor. Så sorligt, så ont, så otroligt fel, samtidigt som det var så ljust och fint och vackert.

Ville inte det skulle kännas tyst i kyrkan när deltagarna kom så valde att spela bakgrundsmusik under tiden, med låtar som Ronja hade valt ut till sitt discokalas. ”Guld och gröna skogar”, ”Hello hi” mm kanske inte är de vanligaste låtar att spela i en kyrka på en begravning, men det blev så otroligt skön stämning av det, ett slags lugn innan ceremonin började. Samtidigt rullade ett bildspel på Ronja, med bilder och några filmer på min underbara dotter!

Efter klockorna hade ringt spelades ”Tänd ett ljus” med Triad instrumentalt på piano. Ronjas favoritlåt kring jul. Då insåg jag att jag var lugn. Ledsen såklart, men ändå lugn.

Jag kände att det här kommer att gå bra. Jag kommer kunna vara närvarande. Sedan sjöng Lotta första solosången ”Utan dina andetag”. Det var så otroligt vackert sjunget. Efter det sjöng vi psaml 799, ”Det är svårt att mista en vän”. Kändes så träffande! ”…så svårt att mista en vän. Något fint går itu. Här är jag. Var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen”. Efter det håller prästen griftetal och överlåtelse. Han lyfte fram precis de saker som gjorde Ronja till just Ronja. Vår solstråle, som hade sån fantasi, som älskade sång, musik och dans, som spelade in filmer på sig själv, som om hon vore en programledare och mycket mer som Ronja gjort och om hur hon var.

Sedan sjöngs ”Jag fick låna en ängel” och efter det psalm 899, ”Innanför”. …”innanför bor du i mitt hjärta”, precis som Ronja gör och alltid har gjort.

När det var dags för avsked hade vi önskat ett Abba-medley på pianot med de vanligaste låtarna från Mamma Mia, Ronjas favoritfilm från redan när hon var ganska liten. Passade så fint och var väldigt vackert spelat. Konstigt att gå fram till kistan och ta avsked. Där ligger hon, i sin röda glitterkjol och vita spetströja som hon hade valt ut till jul och som hon aldrig hann ha på sig. Men på något sätt kändes det som att vi redan hade tagit farväl, när vi fick se henne i kistan veckan efter hon dog. Läs mer om det under ”Att ta farväl”.
Det som berörde mig mest var alla som gick fram och tog avsked. Det var närmare 160 personer i kyrkan! Att se mina arbetskamrater, mina vänner, släktingar och klasskompisar till Ronja. Det är alla människor omkring oss som gör att bördan inte riktigt är lika stor att bära. Under avskedet spelade vi också bildspelet på Ronja.

Efter avskedet sjöng Lotta den sista solosången ”Sparvöga”. Det var jätte vackert! Sedan var det dags att avsluta begravningen. Begravningsentreprenören förklarade att akten var slut och att de som ville fick ta sig till Yxhammarsgården. När han presenterade sista låten som skulle spelas i högtalarna sa han att det nog kommer bli lite tryck i kyrkan 🙂

Sista låten fick bli en av Ronjas favoritlåtar: ”Euphoria” med Loreen. Som en arbetskollega och vän sa till mig, det kändes som om Ronja fick sista ordet och att det var hennes farväl till oss.
Tack för alla som skickat brev, ringt, skickat blommor och skänkt en gåva till Min Stora Dag!

Massa snö föll den dagen, Ronja hade älskat det!

Som ett vykort:

Programblad: