På natten efter att Ronja dog satt jag och Magnus i soffan och pratade och grät. Jag kände redan då att jag ville ha fler barn. Men tänkte det kanske var chocken och man tänkte så många tankar. Men sen pratade jag och Magnus mer om det och vi både kände att vi ville ha fler barn. Jag vet att ingen eller ingenting kan ersätta Ronja, men ett nytt litet liv skulle ge oss allihop så mycket glädje!
Jag kände mig också så inkomplett. Jag är ju flerbarnsmor, men bara ett barn vid min sida. Jag kommer givetvis alltid vara Ronjas mamma och hon finns med oss överallt, men jag har så mycket kärlek att ge, så många mer pussar och kramar.
Jag vet många mammor som innan de får sitt andra barn är oroliga att inte räcka till och hur de ska kunna ge kärlek till det nya barnet. Men har aldrig själv reflekterat i hur det skulle vara när det är tvärt om. När man redan har två (eller fler barn) och man förlorat ett. All den kärlek man känner men som man inte har möjlighet att ge. Hade jag inte haft möjlighet att få fler barn hade jag istället fått acceptera och ta tillvara på det jag har (vilket jag redan försöker göra så gott jag kan), men nu fanns möjligheten till att skapa ett nytt liv och det är jag innerligt tacksam över.
Jag vet att känslan att vara inkomplett säkert inte kommer gå över när nya barnet kommer, jag kommer aldrig bli hel igen. Ronja kommer alltid att fattas oss! Men det kommer en ny pusselbit i mitt hjärta och med det ljus och kärlek. ❤
4 comments for “Ett nytt litet liv”