I börja av min sorg vällde den över mig okontrollerat. Jag visste aldrig när jag skulle bli ledsen. Egentligen brydde jag mig inte om jag blev ledsen, det fick bara komma, men ibland var det jobbigt för man kanske inte ville just då. Nu kan jag oftast hantera sorgen på ett annat sätt.
Ett exempel är när jag var i Lübeck med ett tjejgäng. Vi var ute och åt och hade riktigt trevligt. På väg hem till hotellet började känslorna komma över mig. Jag hade kunnat låtit dem komma, jag var i ett gott och tryggt sällskap, men jag ville inte just då. Jag ville ha roligt, få känna mig lite som vanligt en stund. Då kan man nästan säga att jag pausade mina känslor en liten stund. Vi hade en jättetrevlig kväll. På morgonen dagen efter gick jag ut på en promenad på egen hand. Jag gick längst några mysiga gränder och kom fram till en parkbänk. Där satte jag mig och kunde låta känslorna komma. För förtränga dem kan jag inte och det tror jag inte är nyttigt. Någon gång måste bägaren tömmas. Efter ett tag kände jag mig tillfreds igen och kunde njuta av ytterligare en dag i härliga Lübeck!
Idag tog jag också en morgonpromenad. Fast idag hade jag inte så mycket känslor som behövde komma ut, men känner ändå ibland att jag behöver en liten stund för mig själv. Gick till stranden och njöt av det lugna vattnet och den ganska ljumna luften. Mulet men ändå härligt.
