Hur överlever man?

Många undrar hur man överlever att förlora ett barn.
Det är en befogad fråga. Fast jag funderar över vad jag har för alternativ?

Att dö? Det vill jag inte! Varken för min egen skull, eller för Albin, Magnus och alla mina nära och käras skull. Precis när det hände ställde jag mig själv frågan, vill jag avsluta mitt liv? Men även när det var som tyngst fanns det aldrig med på världskartan att svaret skulle vara ja.

Så, vad finns det då för mer alternativ? Att lägga mig i sängen, att inte gå upp, bara ”gå under jorden”? Vad lever jag för liv då? Då finns jag ändå inte för mina nära och kära och jag lever inget vidare liv.

Vad finns då kvar? Att ta mig vidare! Att finnas för min familj och mina vänner, att börja jobba, att fortsätta som vanligt, men givetvis med sorg och saknad som säkert alltid kommer att finnas där. Det är ett alternativ som funkar. Men… jag vill inte riktigt nöja mig där! Jag vill tillåta mig att leva fullt ut, jag vill känna glädje, få någon mening i alltihop. Kanske hjälpa någon annan framöver som precis förlorat sitt barn.
Ronja hade sådan livsglädje och den hoppas jag att jag kan förvalta åt henne!