Nu är hösten på ingång och med den brukar det lägga sig något runt mitt hjärta som jag inte riktigt kan förklara. Det är först när Ronjas födelsedag närmar sig som jag inser vad det är för känsla jag har men som jag inte riktigt kunnat ta på. Jag vill se Ronjas födelsedag som en ljus dag. Den dagen hon kom till vårat liv! Så det är inte den dagen i sig som tynger ner mig. Det är allt som inte blev. Att inte Ronja får uppleva någon mer födelsedag. Att som idag få fylla tonåring. Hade jag varit frustrerad över smällande dörrar och ett hetsigt humör? Ronja hade en stark vilja, men hon var också väldigt omtänksam! Så jag kan se att hon hade haft lite humör, men kan inte se att hon hade kallat mig fula ord eller så. Men nu hade inget av det där spelat någon roll. Hon hade fått kalla mig vad som helst, fått vara arg på oss, och sedan hade vi kramats och allt hade varit bra. Bara hon hade varit här hos oss!
Idag var vi vid graven som vanligt på hennes födelsedag, tillsammans med hennes kompisar. Det är en fin tradition ❤️ Och Molly har sett fram emot den här dagen och beställt rosa cupcakes. Jag ser det som en självklarhet att fira den här dagen, för det var då Ronja kom till oss 💜 Det är jobbigare med dödsdagen. Och hösten är som en metafor för att den dagen närmar sig. Det blir mörkare och kallare! Men den är oundviklig. Och därför vill jag leva så gott jag kan och inte tänka så mycket på just den dagen. Så får jag falla när jag faller, OM jag faller. En dag i taget och med filosofin ”leva och inte bara överleva” så kommer det att gå bra 💜 Och först såklart glädjas över denna dag, Ronjas födelsedag och att vi fick ha henne i 7 år.
2 comments for “Ronja 13 år”