Efter en djup svacka som pågick i några veckor har jag sakta börjat ta mig uppåt. Men i går kväll och i natt slog den till igen, sorgen! Den kommer med en sådan stark känsla av saknad! En sådan innerlig längtan att få hålla om min älskade Ronja!
Jag vet att det växer ett nytt litet liv inom mig, som jag längtar så otroligt efter att få träffa. Men det gör inte att sorgen efter Ronja försvinner. ?
