Idag har jag varit rastlös men samtidigt trött, så inte orkat ta mig för så mycket. Vill hitta på saker, träffa vänner, vara lite social. Men så orkar jag inte ta tag i det och då känner jag mig ensam, uttråkad och känslosam.
Känner inte igen mig själv. Från att ha känt mig ganska stark, känner jag mig nu svag. Vill ju bara glädjas för lilla bebis som kommer till oss snart, men har så många andra tankar och känslor som hindrar mig ibland. Antar att jag är extra känslig med alla hormoner i kroppen, men kan också vara så att mycket kommer ikapp mig nu. Att jag liksom behövt kämpa mig igenom första året, tagit massa jobbiga beslut och haft tankarna på så mycket att jag först nu kommer ikapp med alla känslor. Jag har hela tiden tänkt att det är viktigt att få ut sina känslor, så det är inte så att jag hållt dem inne. Men det är väl så att det kommer hela tiden komma toppar och dalar, och även att det känts som att dalarna blivit mindre djupa och topparna högre, så kommer det säkert vara så här att det emellanåt kommer extra djupa dalar. Men jag vet att jag kommer att resa mig igen…