Monthly Archives: april 2016

Välkommen sköna maj?

Idag var det dags att sjunga in våren. Men vart är den? I småregn och blåst var vi vid Sjömarkens badplats och lyssnade på kör som skulle sjunga in våren. Känns som att den aldrig kommer, men samtidigt fick jag känslan av hopp om att vi snart får lite sol och värme.

Igår var det både sol och hagel samtidigt. Det var som att det var en spegling av hur mitt liv ser ut just nu. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan. Och det är solen som gör att man kan genomlida hagel en stund.  Och så tänker jag mig att det kommer att vara framöver. I stunder kommer det säkert kännas som höstrugg, men våren och sommaren kommer ju alltid och då får man passa på att njuta.

Idag var det Albin som var min sol. Jag skulle iväg och handla blommor till gravplatsen. Jag tänkte att jag ville åka själv, kan ju vara lite känsligt och tänkte att jag kanske blir ledsen i affären. Albin ville jätte gärna följa med. Jag förklarade för honom att det kan bli lite känsligt för mamma. Då sa han bara att jag kommer ju vara ledsen på urnsättningen också och det gör ju inget att man är ledsen. ? Jag lät honom följa med till blomsteraffären. Blev inte ledsen alls utan var glad för de tips jag fick och Albin fick välja ut sten att lägga vid graven. Han valde en som det stod ”Saknar dig” på. Han ville ha en till sig själv också. Han sa att den var för att Ronja saknar honom ❤️

Sedan åkte vi till kyrkogården och Albin var jätteduktig på att gräva och sätta dit blommorna.

Sedan fick vår solstråle oss till att gå till badplatsen och höra när se sjöng in våren. Jag tyckte vädret kändes tråkigt och tyckte vi skulle stanna hemma, men Albin ville jätte gärna till badplatsen och leka vid lekplatsen och höra på sången. Så vi gick dit och fick en fin stund. Därmed fick vi hopp om en skönare maj som är väldigt välkommen nu!

image

image

valborg

Urnan

Igår fick jag se Ronjas urna. Jag ville lägga ner ett brev och Albin ville lägga i en teckning. Vi la även ner en liten My Little Pony-häst. Jag ville även lägga i halsbandet som Ronja hade på sig i kistan och som är likadant som jag bär runt halsen (en ängel), men det låg visst redan i (och inte på begravningsbyrån som jag trodde). Men begravningsentreprenören såg till att ta ut det och putsade det åt mig så jag kunde komma tillbaka idag och lägga i det själv samt få vara en stund helt själv med urnan.

Kändes underligt att se urnan. Att det bara finns aska kvar av min underbara dotter!! Iallafall vad som fysiskt finns kvar. Måste tänka att hon finns runt om oss i annan form ?

Jag är glad att jag fick en ensam stund idag. Jag lyssnade på begravningslåtarna och kollade på kort på Ronja samtidigt som jag hade urnan i min famn. Så sorgligt men samtidigt så fint!  ❤️

Nästa steg nu är urnsättning. Har inte spikat datum ännu men det blir nog inom några veckor. Ska bli skönt att ha en grav att gå till, samtidigt som det känns så definitivt på något sätt!

urnan

urna2

urna_brev

teckning_urna
teckning_urna2

mylittlepony

Albin fick hjälpa till att öppna urnan och lägga ner sakerna.

urna_albin2

urna_albin

Ängeln som Ronja hade runt halsen i kistan och som nu ligger i urnan. Själv har jag en likadan runt halsen. Albin och storebröderna har fått likadana också och Magnus har en i guld.

angel_urna

 

 

Att en sten kan betyda så mycket

Idag kom gravstenen på plats. Pratade med stensättaren igår och han sa den skulle komma under dagen idag, så jag åkte dit efter jobbet. Den blev jättefin och precis som vi ville ha den. Och givetvis rosa, så som Ronja hade velat ha den! ?
Men vad jobbigt det var att se den! Så definitivt på något sätt, fastän vi inte haft urnsättning ännu.

När jag gått på kyrkogården tidigare med Ronja sa hon alltid att hon ville ligga under samma sten som mig ? Då tänkte jag att det kommer ju hon få välja när hon blir gammal och jag är död! Hon funderade mycket över hur man kan ligga under stenen men ändå vara i himlen. Jag försökte förklara att bara askan är nedgrävd men att man ändå kan vara i himlen. Svårt att förklara när man inte kan förstå det själv!

gravsten1

Ängeln fick jag inspiration till på nätet, men ritade om så att den skulle bli unik och representera Ronja och hennes kärlek

gravsten2

Fastlimmat foto i glasram. Kortet är taget för över ett år sedan innan Ronja skulle på disco

gravsten

Grovhuggna kanter och slipad yta

gravsten3

Fin plats på en kulle med möjlighet till picknick tillsammans med Ronja ? Platsen är på St Sigfrids kyrkogård, Majvivan

 

 

 

 

One of a kind

I fredags pratade jag med ena överläkaren som var med när vi var på sjukhuset med Ronja. Vi gick igenom obduktionsrapporten. Skönt att jag fick göra det, men så jobbigt! Visste ju redan ganska mycket men en del detaljer uppkom som jag inte visste. Fick reda på att man hade undersökt Ronjas huvud. Jag trodde tidigare att de inte hade behövt göra det, men anade det efter jag läst obduktionsrapporten. Egentligen är det ju bra att de utreder allt, men tanken på det är väldigt jobbig. Läkaren förklarade också hur det gick till. Jag vill ju veta så mycket som möjligt men den bilden jag fick i mitt huvud är inget jag någonsin hade trott man skulle ha om sitt barn! Och jag väljer att inte dela med mig av just det, iallafall inte på bloggen.
Försöker tänka att Ronja inte var i sin kropp under obduktionen, och även under kremeringen. Men tanken på allt detta smärtar så oerhört!

Fick reda på att man hade sett över sina rutiner på akuten gällande att ta blodsockerprov om någon kommer in med buksmärtor. Detta hade säkerligen inte hjälpt Ronja, men kanske kan hjälpa någon annan med andra besvär.

Efter utredning kom man fram till att ingen Lex Maria kommer att göras. Det känns oerhört skönt! Det hade varit jobbigt. Vi vet och känner att ingen kunde gjort något annorlunda. Förstår att den här händelsen inte varit särskilt lätt för de inblandade på sjukhuset heller och vi hoppas att alla känner att vi aldrig kommer lägga någon skuld på någon. Vi är oerhört tacksamma för den insats som gjordes på sjukhuset och det bemötande vi fått! ❤️

Fick reda på att hålet Ronja hade var inte i bukhinnan som vi trott, utan i tarmkäxet. Den hinna som tarmen hänger i och förser den med blod. Hålet var troligtvis medfött. Läkarna hade sökt i internationella databaser för att hitta andra fall, men de kunde inte hitta något annat dokumenterat fall världen över. Kanske det inträffat tidigare men att man inte dokumenterat eller beskrivit det på så sätt att man kan jämföra det, men Ronja verkar alltså vara väldigt unik i detta.

Våran älskade, underbara Ronja, one of a kind! ?

unik

4 månader!

Svårt att förstå att det har gått fyra månader sedan jag fick hålla min underbara dotter! Ibland känns det så overkligt. Jag vet ju att det har hänt men kan inte riktigt ta in det i mitt hjärta. Nu när chocken och den första kaotiska tiden har lagt sig så väller känslorna fram. En sån otrolig saknad som gör så ont ?

Och så kommer det vara framöver, att det kommer i vågor där man känner sådan saknad och sorg för att sedan känna sig stark i en period igen. Och jag kommer att tillåta mig ha dessa toppar och dalar. Dalarna behövs för att förstå, ta in och inte stänga in sina känslor. Och topparna behövs för att samla kraft och också för att leva det liv jag och Ronja vill jag skall leva.

Idag försöker jag tänka på de sju åren vi fick och inte på den tid vi inte fått. Det är inte lätt, men det gör dagen lite ljusare ❤️

syskon

Sista fotot

Tänk om jag vetat att detta var det sista kortet jag någonsin kommer att ta på Ronja ?

Här avspeglas hennes personlighet: snäll, glad och kärleksfull!

Är så oerhört tacksam för alla kort jag tagit och alla filmer jag har.

sista_kortet

Kortet är taget tre dagar innan Ronja dog, på Statoil i Henån i väntan på taxi (efter att jag tankat fel bränsle)

.