Author Archive for Linda Westlund

4-årsdagen

 Hur kan man ha levt vidare utan att fått träffa sitt barn på 4 år?! Så fort jag är iväg en natt saknar jag barnen. Varje dag efter jobbet längtar jag till att få träffa dem. Så hur lever man utan sitt barn i 4 år?

Det finns inget facit. Och det finns ju heller inget val. Eller det val man kan göra är att välja livet. Att välja att uppskatta det jag har kvar, att välja att ha roligt med min familj och mina vänner. Som jag skrivit om innan, att välja att leva och inte bara överleva.

Att välja att leva är inte samma sak som att glömma Ronja. Ronja är med oss i allt vi gör. Vi pratar ofta om henne, och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Saknar henne, längtar efter henne, men kanske viktigast av allt, minns henne och allt hon tillförde i vårt liv!

Likt förra hösten har jag inte fallit lika djupt som tidigare år. Men inom mig bor det en känsla kring den här dagen som jag inte riktigt kan beskriva. I år inföll dagen på en lördag. Det innebär att jag får lov att mysa extra mycket med familjen. Men det innebär också att tiden för mig själv och Ronja inte riktigt finns där. Så jag tänker mig att jag får hitta en stund för mig själv en annan dag, för mig och Ronja.

Idag blev jag också inbjuden på överraskningsfest för en av mina bästa vänner som fyllt 40! Första tanken var, jag kan väl inte gå på fest den här dagen? Men jag vill ju vara med och fira min vän. Så jag tänkte jag får känna efter när dagen kommer. Hur jag mår och göra det som känns bäst. Men jag tänkte också att det är just den här dagen får inte hindra mig från livet. Jag får inte ha dåligt samvete att göra något kul. 

Så nu är jag i Alingsås och ska precis överraska min vän (nu kan jag publicera inlägget utan att avslöja mig :). Hur jag klarar kvällen återstår att se. Men jag känner mig trygg, faller jag så faller jag. Jag kör så då kan jag bara åka hem om det känns bäst.

Att inte hindra mig från att göra saker har nog varit en stor del i att ha kunnat leva vidare i 4 år. Att prata om Ronja, låta sorgen komma, låta livet komma, att njuta av det jag har, det är nog mitt eget facit, som funkat för mig. 

Att påminnas om Ronja

I allt man gör har man blandade känslor. Att åka på semester, helt underbart! Så mysigt att få umgås med min familj. Samtidigt fattas det alltid någon! Man funderar över vad Ronja skulle gjort eller tyckt om olika saker och ställen. Eller man påminns om något Ronja gjort eller sagt.

Ronja älskade att åka till stugan. Hon hann att vara två somrar där. Åka båt var hennes favorit!

Vi håller just nu på med altanbygge där. När vi sa till Ronja att vi vill bygga en altan på en plattå vi har och att vi så smånigom vill bygga en bastu där, gick hon dit direkt och började rensa bland allt högt gräs och slö. Vi sa att vi behöver gräva, köpa material mm, men hon var beslutsam om att börja rensa direkt så vi kunde börja så snabbt som möjligt.

Mycket som Molly gör påminner om Ronja också. Att få se mycket av hennes syster i sig är fint och jag tycker det är gulligt. De är lika i många lägen, både i sättet men även till utseendet. Det känns också fint.

Det som varit jobbigast närmaste tiden var skolavslutningen. Att bli påmind om att Ronja skulle slutat 4an, att hon skulle stå där uppe och sjunga tillsammans med sina vänner. Samtidigt är det blandade känslor här också, givetvis glad över Ronjas kompisar och Albin, som slutade 2an. Jag har fått lära mig att det bara är så. Jag ler och gläds åt Albin, det kommer tårar under 4ornas sång, men så får det vara, det är något jag måste leva med. Alternativet är att inte uppleva de glädjefyllda stunderna och det vill jag inte sluta med. Ett annat alternativ är att trycka undan mina känslor, men det tror jag inte är bra, någonstans och på något sätt måste de komma ut tillslut!

Bäst av allt är när människor runt omkring mig påminner mig om Ronja. Många kanske är rädda för att göra mig ledsen eller på annat sätt påminna mig om det tragiska som hände, men att prata om Ronja ger mig så mycket! Allt någon säger om vad hon gjort eller sagt eller varit med om, suger jag åt mig som en svamp! Att hålla hennes minne vid liv är det finaste sättet att hedra henne!

3-årsdagen

Ytterligare ett år har gått. Och fortfarande så konstigt att tänka att det gått TRE HELA ÅR!!

Den här hösten har jag inte fallit lika djupt. Den har varit ganska intensiv. Jag började jobba igen och hade massa energi att köra igång efter föräldraledigheten. Sen skadade jag mig på innebandyn och jag var tillbaka på sjukskrivning igen. Tråkigt såklart, men finns inte så mycket att göra åt det. Jag är bara glad att jag inte fallit pga att jag suttit hemma.

Samtidigt som det givetvis är skönt att inte må allt för dåligt skulle jag velat ha en stund där jag bara får stanna upp, få ut min sorg som jag alltid bär med mig! Jag hade tänkt att ta ledigt idag och bara tillåta mig sakna min underbara Ronja. Men Molly har ögoninflammation så hon har varit hemma med mig. Det är givetvis mysigt, men jag tror jag hade behövt vara lite själv också. En dag där jag bara är Ronjas mamma! Ingen annans mamma, ingens fru, ingens kollega, BARA Ronjas mamma. Låta sorgen ta med mig en stund, tillåta mig att bara vara i den.

Det kanske låter konstigt, men idag när Molly först vägrade somna mitt på dagen, då blev jag ledsen för att jag inte fick tid att vara ledsen. Jag visste Albin skulle komma hem från skolan snart och kände tiden för mig själv sprang iväg. Tiden för bara mig och Ronja. Självklart är det härligt att livet kommer emellan. Men 364 dagar om året vabbar jag gärna, jobbar mer än gärna, sitter med Albins läxor, tvättar ja allt vad som hör livet till. Men en dag om året vill jag bara få vara mamman till mitt barn som jag inte fick följa genom hela livet!

Tillslut somnade min lilla Molly och Magnus var gullig och hämtade Albin och tog med honom till sitt jobb. Så då fick du min tid Ronja, älskade underbara unge!

På eftermiddagen åkte vi hela familjen till graven och tände ljus.

Molly matar Ronja med ostbågar

Klappa storasyster

Ronja 10 år

Tredje födelsedagen utan vår älskade Ronja närmar sig! Den 2 oktober skulle hon fyllt 10 år.

Idag var vi vid graven tillsammans med hennes vänner för att traditionsenligt släppa upp ballonger. Sedan åkte vi hem till oss och åt våfflor och fikade. I vanlig ordning lekte kompisarna ”burken” på kyrkogården. Även om årsdagar är jobbiga var det en fin och mysig dag! Jag är tacksam över Ronjas fina kompisar och deras familjer som vill fira Ronjas födelsedag med oss. Kanske det låter konstigt att ”fira”, men dagen Ronja föddes är en av de bästa i vårat liv, så självklart vill vi fira hennes födelse! Även om Ronja inte kan vara med oss, kommer ju hennes födelse och liv aldrig försvinna ur våra hjärtan.

Första hösten efter att Ronja dog var riktigt tuff! Andra hösten var också väldigt tung. Mellan födelsedagen och årsdagen har jag dalat. Men i år känner jag mig lite starkare, så jag hoppas att jag inte behöver falla för långt.

IMG_7724

IMG_7725

IMG_7730

IMG_7734

IMG_7735

IMG_7738

IMG_7740

IMG_7741

IMG_7742

IMG_7703

IMG_7705

IMG_7706

IMG_7708 IMG_7711 IMG_7712 IMG_7713 IMG_7714 IMG_7715 IMG_7716 IMG_7717 IMG_7718 IMG_7719 IMG_7721

IMG_7722

IMG_7745 IMG_7747

IMG_7749

Bara en bil?

Nu har vi sålt vår gamla bil och inväntar en ny. Jag har inget stort intresse för bilar, men vår Avensis har ändå betytt mycket för mig. Det var min och Magnus första gemensamma bilköp. Det var i den som både Ronja och Albin åkte sin första färd hem från BB. Men framför allt är det i den som Ronja åkte sin sista färd, som hon antagligen tog sina sista andetag i, sittandes i min famn. 

Men jag vill fokusera på alla de fina minnen vi skapat med den bilen. Våra roadtrips till Skottland och Frankrike . Alla resor till Danmark och bl a Legoland. En bil är egentligen bara ett materiellt ting, men den här bilen betyder ändå en hel del för mig! Men vi kan ju inte behålla bilen för alltid och vi får ju en ny bil att skapa nya minnen i. Våra gamla minnen kommer vi för alltid ha kvar ?

2D75EC53-85F3-42B7-AD54-7D8ECBAA1E1D

9A0609DD-B976-41D5-9944-9713A92AA86B

I väntan på färjan Rödby-Puttgarden

AC52FDED-37BC-4B62-A4CA-E47A99F1CACE

Roadtrip till Frankrike

C54E1FC5-F407-4D20-9F97-063439FE0250

2-årsdagen

Två år har gått sedan vår älskade Ronja försvann från oss! Två år!! Det är svårt att förstå.. Visst, det har hänt en hel del. Vi har varit på tre utlandssemestrar, jag har varit gravid i 9 månader och Molly är snart 7 månader. Så mycket har hänt men samtidigt är det så svårt att förstå att vi inte fått träffa Ronja på två år! Som förälder längtar man otroligt mycket efter sina barn om man skulle vara borta ett dygn eller så. Tänk er då att inte träffa era barn på två år! Saknaden gör så otroligt ont! Och vetskapen att ALDRIG mer få träffa sitt barn gör saknaden nästan outhärdlig. Men visst blir sorgen lättare att bära med tiden. Jag sjunker inte lika djupt.

Jag hade en svacka i höstas runt Ronjas födelsedag. Det var en tung period och jag tog ett samtal med min psykolog igen. Jag hade slutat gå hos henne, men kände att det var läge att gå igen. Det känns bra att kunna göra det vid behov.

Men senaste tiden har jag känt mig mycket piggare och starkare och det får jag ta tillvara på! Samla energi när jag kan!

Jag försöker inbilla mig att den här dagen, 7 december, är som vilken dag som helst. Vi saknar ju Ronja lika mycket alla dagar! Men det går inte att komma ifrån att just den här dagen är så laddad. Minnen som kommer tillbaka och tankar på allt som hände. Hur paniken steg inom mig i bilen på väg till sjukhuset, hur hjälplös man kände sig och hur världen rasade vid dödsbeskedet! Jag låter minnerna komma, de får svepa ner mig till botten en stund! Det gör fruktansvärt ont, men jag vet att jag bär, att jag är stark nog att resa mig och leva vidare igen. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över; mina fina barn, min man, min familj och mina underbara vänner! Alla gör att jag vill leva och inte bara överleva.

Idag var jag på jobbet en stund, vi hade möte för julfestplanering. Sedan somnade Molly på vägen hem, så jag la henne i sängen hemma och själv satte jag mig med en kaffe och en bulle och kollade på en film. På eftermiddagen åkte jag till Albins fritids där de hade glögg drop-in. Vi drack lite glögg och åt pepparkakor. Jag gick förbi Ronjas klassrum för jag ville se kortet på henne som alltid står där tillsammans med en nalle. Kompisarna sa att de hade tänt ljus för Ronja idag vid hennes foto.

C1AF3864-E1CD-484E-8196-84F3FF1F515B

Sedan åkte vi till graven och mötte upp Ronjas bästa kompisar och tände ljus och hon fick en fin ”ljustomte”.

76A4154A-D608-46C8-8092-A465449B8170

9BE733B4-A794-4C5C-9138-A072DB4816A7

FE2FA197-B9EC-4389-B1EB-2A7C3E9C4E41

5B0DC97C-CE6B-4B2A-9F53-A0FD3045E9C2

På kvällen lagade vi våfflor och myste med familjen.

Med saknad och sorg i hjärtat kommer den här dagen snart vara förbi, men jag tänker på de ljusa minnerna av Ronja och blickar mot julen och sedan vår resa vi ska göra i januari till Gran Canaria. Ronja finns med oss i tankarna!

A2255910-54AF-47B2-99C9-EB4EC57BCF7C

Tände ljus för Ronja vid halv två-tiden. Tiden då hon dog i min famn ?

FA60ADDF-C40D-4011-9925-6EC8938BD546

Jag och Molly myste i Ronjas rum en stund tillsammans med Ronjas favoritgosedjur

342F1B3A-6230-4B61-AAB0-4392909069D8


Ronja 9 år

Detta inlägg kommer lite sent, men 2 oktober för 9 år sedan föddes en alldeles underbar liten flicka! Det var kärlek vid första ögonkastet!

Jag frågade Albin om Ronja är 9 år nu eller om hon fortfarande bara är 7 år. Han tror att Ronja fortfarande fyller år som ängel och det vill jag tro oxå!

Den här dagen är så dubbelsidig! Att Ronja kom till världen var ju den allra bästa gåva vi kunde få. Men att hon inte får fylla år hos oss är så tragiskt och ofattbart. Hon som var så levnadsglad och fyllde varje stund med glädje och sitt underbara skratt.

Dagen innan födelsedagen (eftersom det var en söndag och lättare att ses) mötte vi upp Ronjas kompisar vid graven. Vi släppte upp ballonger med små hälsningar på och efteråt ville barnen leka ”burken”, som de brukar göra vid graven. Det är underbart att se hur fina vännerna är, som ger blommor och presenter, men som också kan leka och ha det kul tillsammans.

Efteråt åkte vi hem till oss på lite fika och lek. Det blev en fin dag för vår fina Ronja!

Precis som förra året var det några tunga dagar innan födelsedagen. Men också en fortsatt tung höst. Jag har känt mig lite starkare nu senaste veckorna och hoppas kunna vara det nu inför årsdagen imorgon!

IMG_7405

IMG_7406

IMG_7408

IMG_7411

IMG_7412

IMG_7418

IMG_7420

IMG_7425

IMG_7426

IMG_7427

IMG_7428

IMG_7429

IMG_7431

IMG_7432

IMG_7433

IMG_7435

IMG_7437

IMG_7438

IMG_7439

IMG_7443

IMG_7444

IMG_7445

Nya djur till samlingen 🙂 Minns inte deras namn, får kolla upp det (det står i boken i brevlådan)

IMG_7448

IMG_7449

Vi var vid graven och tände ett ljus på kvällen den 2 oktober också

Är det ditt första barn?

Så mysigt att vara mammaledig! Njuter av varje stund med lilla Molly. Stannar hemma och tar det lugnt de dagar jag behöver och träffar andra mammor på promenad eller fika när jag vill och orkar. Standardfrågan när man träffar andra mammor är: ”Är det ditt första barn?”. Svaret på det är givetvis ”nej, mitt tredje”. Följdfrågan blir nästan alltid ”hur gamla är dina andra barn?”. Då förklarar jag alltid att Molly har en storebror som är 7 år och en storasyster som skulle varit 9 år, men som gick bort för ungefär två år sedan. (Givetvis nämner jag mina bonusbarn också ?)

Några brukar säga då att det var tråkigt att höra och några ställer följdfrågor om vad som hände. Har man förlorat ett barn kanske en del tycker det är svårt och jobbigt med sådana här frågor. Men för mig känns det mer som att jag vill skrika ut att jag faktiskt har tre barn, att vi haft en underbar dotter till hos oss! Så, jag känner mig stolt att kunna säga att detta är mitt tredje barn. Jag tycker också det är fint av de som vågar fråga vad som hände. Jag respekterar såklart de som inte frågar, jag tror många gånger att man inte riktigt vet om det är ok att fråga eller inte. Och en del som förlorat någon kanske inte vill ha den frågan, men jag pratar gärna om Ronja och förklarar gärna vad som hänt. På det viset finns Ronja med oss än mer ❤️

IMG_7488RnQNU_0011

Dröm om Ronja

Inatt drömde jag om Ronja. Jag gör det emellanåt, men nu var det ett tag sedan.

Drömde att vi var vid en strand, tror det var i Sverige. Jag gick och höll Ronja i handen. Vi pratade (minns inte om vad), men minns att jag fick höra hennes skratt ? Så underbar med sådana drömmar!

ronja_sten

När lillebror blir äldre än storasyster

Idag är Albin lika gammal som Ronja blev: 7 år, 2 månader och 5 dagar

Men Ronja kommer alltid vara storasyster ? Som Albin säger så fyller hon år i himlen. Då skulle hon vara drygt 8 år och 8 månader nu. Jag funderar mycket på hur hon skulle varit. När jag ser hennes kompisar får man en aning om det, man ser hur de mognat senaste 1,5 åren.

Förutom att det såklart känns jobbigt att inte ha Ronja hos oss så har jag inte så jättemånga tankar just kring att Albin snart blir äldre än henne. Det innebär ju också att Albin finns kvar hos oss och växer och ger oss glädje ?

syskon