Jag kommer alltid ha ett hål i mitt hjärta. Det gör ibland så himla ont! Saknaden liksom skär i bröstet på mig!
Och ibland blir jag påmind lite extra. Idag tex kom detta brevet på posten:
Ett definitivt avslut på Ronjas bankkonto. Vilket gör känslan av ”för alltid” än mer påtaglig och definitiv.
Vart jag än går kommer jag att bli påmind. På ett eller annat sätt. Att se en tjej på stan med långt hår som Ronja, att se Facebook-minnen, att se Ronjas klasskompisar på skolan. Överallt finns där minnen eller påminnelser. Men jag vill ju minnas min kära Ronja. Så hur ont det än kan göra ibland är det en påminnelse av det fina vi hade och vilket avtryck hon gjorde ?