Det kommer att komma många ögonblick där det är första gången jag gör något utan Ronja. Idag är det min första födelsedag utan henne. Hon älskade att få sjunga för mig och ge mig teckningar. Hur ska jag känna en sådan här dag?!
Jag tycker födelsedagar ska firas oavsett hur gammal man blir. Man har ju fått leva ett år till. Kanske man haft ett bra år eller ett tufft år, men man har ändå fått tillbringa tid på denna jord och det bör man vara tacksam över. Kanske det låter lite klyschigt, men har lärt mig en sak och det är att ta tillvara på alla ögonblick man kan!
Givetvis saknar jag Ronja denna dag! Jag saknar henne varje dag! Men ska jag sluta fira min dag för det? Visst kommer den aldrig bli densamma. Hela mitt liv kommer bli annorlunda, men finner ändå ingen anledning att inte fira min dag. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över! Albin, Magnus, mina nära och kära! Som jag skrivit i tidigare inlägg måste min tid på jorden bli bra och därtill hör min födelsedag. Den är min och ingen kan ta ifrån mig den så länge jag får leva, så visst kan jag fortsätta att fira den, men med en blandad känsla av hopp om framtiden och en enorm saknad och sorg över det som hänt!
Grattis till mig som har fått bli 37 år! Grattis till att jag fått träffa en underbar man, att jag fått bära och föda två underbara barn!