Så många gånger jag tänkt ”Om bara…”.
”Om bara vi hade stannat kvar på sjukhuset på söndagen..”
”Om bara vi hade åkt in lite tidigare på måndagen..”
”Om bara Ronja hade haft ondare i magen så vi hade förstått allvaret..”
”Om bara…”
Men vad hjälper det nu??! Ronja kommer inte tillbaka ändå!
Ibland får jag för mig att jag kan rätta till allt, bara jag kommer på hur vi hade kunnat rädda Ronja, men jag vet ju innerst inne att det inte hjälper.
Och vad vet jag om hur det hade gått om vi bara… Tror inte det hade gjort någon skillnad. Inte säkert man hade hittat vad som var fel ändå!
Och som sagt, vad hjälper det nu?
Så jag får tänka att jag gjorde allt jag kunde utefter vad jag visste då. Alla andra tankar får mig bara att må dåligt.
Tror att dessa tankar kommer att flyga upp lite då och då lång tid framöver, men jag får hitta ett sätt att låta dem flyga vidare så de inte förföljer mig…
1 comment for “Om bara…”