Jag jobbar fortfarande 75%. Är alltså sjukskriven 25%. Det funkar ganska bra. Men om jag stannar kvar lite längre någon dag på jobbet för att testa på att gå upp lite i tid så känner jag mig oftast dålig dagen eller några dagar efter. Jag får huvudvärk och känner att jag behöver stanna hemma. Det är ett tecken på att jag behöver vara sjukskriven en liten del… Det jag ibland inte tänker på är att det ju inte bara är jobbet som påverkar mig. Om tex Albin har kompis hemma, eller om jag hittar på något efter jobbet, så känner jag av samma sak, huvudvärken kommer och jag behöver vila och få lugnt och ro.
Jag träffade ett härligt tjejgäng i helgen i Ullared. Vi träffades på fredagen och gick en sväng inne på Gekås. Sen åt vi mat och tog oss till vårt boende. Det blev ganska sent och vi gick upp tidigt dagen efter för att slutföra lite köp på Gekås. Jag var inte där så länge på lördagen så jag slapp den värsta ruschen, men när jag kom hem var jag helt slut! Hade huvudvärk resten av lördagen och stor del av söndagen. Jag klarar alltså inte av när det blir för mycket av något, ljud, människor, intryck.. Men skulle jag stannat hemma istället och inte träffat någon eller hittat på något? Det känns inte som ett bra alternativ heller. Jag får ju också en annan typ av energi av att omge mig med härliga människor!
Så, jag antar att det är priset jag får betala för att inte isolera mig totalt. För att kunna fortsätta mitt liv ändå och glädjas åt saker och ting. Jag får bara tänka efter så att jag inte bokar upp mig för mycket, att jag tar det lugnt när jag känner att det blir för mycket. Hitta en balans som ger mig mest glädje utan att behöva tjuva för mycket av min energi.
1 comment for “Priset jag får betala”