2-årsdagen

Två år har gått sedan vår älskade Ronja försvann från oss! Två år!! Det är svårt att förstå.. Visst, det har hänt en hel del. Vi har varit på tre utlandssemestrar, jag har varit gravid i 9 månader och Molly är snart 7 månader. Så mycket har hänt men samtidigt är det så svårt att förstå att vi inte fått träffa Ronja på två år! Som förälder längtar man otroligt mycket efter sina barn om man skulle vara borta ett dygn eller så. Tänk er då att inte träffa era barn på två år! Saknaden gör så otroligt ont! Och vetskapen att ALDRIG mer få träffa sitt barn gör saknaden nästan outhärdlig. Men visst blir sorgen lättare att bära med tiden. Jag sjunker inte lika djupt.

Jag hade en svacka i höstas runt Ronjas födelsedag. Det var en tung period och jag tog ett samtal med min psykolog igen. Jag hade slutat gå hos henne, men kände att det var läge att gå igen. Det känns bra att kunna göra det vid behov.

Men senaste tiden har jag känt mig mycket piggare och starkare och det får jag ta tillvara på! Samla energi när jag kan!

Jag försöker inbilla mig att den här dagen, 7 december, är som vilken dag som helst. Vi saknar ju Ronja lika mycket alla dagar! Men det går inte att komma ifrån att just den här dagen är så laddad. Minnen som kommer tillbaka och tankar på allt som hände. Hur paniken steg inom mig i bilen på väg till sjukhuset, hur hjälplös man kände sig och hur världen rasade vid dödsbeskedet! Jag låter minnerna komma, de får svepa ner mig till botten en stund! Det gör fruktansvärt ont, men jag vet att jag bär, att jag är stark nog att resa mig och leva vidare igen. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över; mina fina barn, min man, min familj och mina underbara vänner! Alla gör att jag vill leva och inte bara överleva.

Idag var jag på jobbet en stund, vi hade möte för julfestplanering. Sedan somnade Molly på vägen hem, så jag la henne i sängen hemma och själv satte jag mig med en kaffe och en bulle och kollade på en film. På eftermiddagen åkte jag till Albins fritids där de hade glögg drop-in. Vi drack lite glögg och åt pepparkakor. Jag gick förbi Ronjas klassrum för jag ville se kortet på henne som alltid står där tillsammans med en nalle. Kompisarna sa att de hade tänt ljus för Ronja idag vid hennes foto.

C1AF3864-E1CD-484E-8196-84F3FF1F515B

Sedan åkte vi till graven och mötte upp Ronjas bästa kompisar och tände ljus och hon fick en fin ”ljustomte”.

76A4154A-D608-46C8-8092-A465449B8170

9BE733B4-A794-4C5C-9138-A072DB4816A7

FE2FA197-B9EC-4389-B1EB-2A7C3E9C4E41

5B0DC97C-CE6B-4B2A-9F53-A0FD3045E9C2

På kvällen lagade vi våfflor och myste med familjen.

Med saknad och sorg i hjärtat kommer den här dagen snart vara förbi, men jag tänker på de ljusa minnerna av Ronja och blickar mot julen och sedan vår resa vi ska göra i januari till Gran Canaria. Ronja finns med oss i tankarna!

A2255910-54AF-47B2-99C9-EB4EC57BCF7C

Tände ljus för Ronja vid halv två-tiden. Tiden då hon dog i min famn ?

FA60ADDF-C40D-4011-9925-6EC8938BD546

Jag och Molly myste i Ronjas rum en stund tillsammans med Ronjas favoritgosedjur

342F1B3A-6230-4B61-AAB0-4392909069D8


  4 comments for “2-årsdagen

  1. Linda
    7 december, 2017 at 22:30

    Så fint gumman❤️
    Tänkt så mycket på er dessa dagarna?
    Finns här..

    • Linda Westlund
      21 december, 2017 at 07:52

      Tack vännen ??

  2. Jennie Kenani
    9 december, 2017 at 20:00

    Min älskade vän, mina älskade vänner ? Jag glömmer aldrig samtalet, jag glömmer aldrig hur världen inte blev sig lik… och jag glömmer Aldrig Ronja. Hon är med oss, mina minnen finns, lika klara som då… som när barnen sprang nakna på gräset ? Eller när ni kom med pärlor hem till oss och vi bara myste… Jag tänker på er jämt och jag finns här ?

    • Linda Westlund
      21 december, 2017 at 07:52

      Tack fina du ?❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *