Monthly Archives: november 2016

Kämpar på..

Just nu är varje dag mer eller mindre en kamp. Jag skulle helst bara vilja gräva ner mig ett tag, bara vara hemma och rå om mig själv. Trött i själen. Antar att det är för att årsdagen närmar sig.

Nästan varje gång jag sätter mig i bilen kan jag inte hålla tårarna borta. Saknaden kryper mig under skinnet.

Men jag vill inte bara vara hemma. Mår jag allt för dåligt är det klart att jag måste stanna hemma, men annars kämpar jag på. Julen som närmar sig kommer med en välbehövlig semester. Vi åker ju till Kap Verde en vecka och jag är ledig totalt i ca tre veckor. Det hoppas jag gör så att jag återfår en del energi och gnista.

Jag vet att jag tar mig igenom den här svåra perioden också, jag kan inte försöka undvika den. Jag kommer ur den än starkare!

img_2819

Mor och dotter-tid på strand i Frankrike

Priset jag får betala

Jag jobbar fortfarande 75%. Är alltså sjukskriven 25%. Det funkar ganska bra. Men om jag stannar kvar lite längre någon dag på jobbet för att testa på att gå upp lite i tid så känner jag mig oftast dålig dagen eller några dagar efter. Jag får huvudvärk och känner att jag behöver stanna hemma. Det är ett tecken på att jag behöver vara sjukskriven en liten del… Det jag ibland inte tänker på är att det ju inte bara är jobbet som påverkar mig. Om tex Albin har kompis hemma, eller om jag hittar på något efter jobbet, så känner jag av samma sak, huvudvärken kommer och jag behöver vila och få lugnt och ro.

Jag träffade ett härligt tjejgäng i helgen i Ullared. Vi träffades på fredagen och gick en sväng inne på Gekås. Sen åt vi mat och tog oss till vårt boende. Det blev ganska sent och vi gick upp tidigt dagen efter för att slutföra lite köp på Gekås. Jag var inte där så länge på lördagen så jag slapp den värsta ruschen, men när jag kom hem var jag helt slut! Hade huvudvärk resten av lördagen och stor del av söndagen. Jag klarar alltså inte av när det blir för mycket av något, ljud, människor, intryck.. Men skulle jag stannat hemma istället och inte träffat någon eller hittat på något? Det känns inte som ett bra alternativ heller. Jag får ju också en annan typ av energi av att omge mig med härliga människor!

Så, jag antar att det är priset jag får betala för att inte isolera mig totalt. För att kunna fortsätta mitt liv ändå och glädjas åt saker och ting. Jag får bara tänka efter så att jag inte bokar upp mig för mycket, att jag tar det lugnt när jag känner att det blir för mycket. Hitta en balans som ger mig mest glädje utan att behöva tjuva för mycket av min energi.

11-månadersdagen

Som vanligt känns det overkligt att det gått ytterligare en månad sedan vi hade vår älskade Ronja hos oss! Och snart har det gått ett helt år!! Ofattbart!

Förra månaden var en tuff månad med Ronjas födelsedag. Även flera veckor efter var det tufft. Tror att det kan vara mitt hjärta som kommer ikapp. Att faktiskt förstå i hjärtat vad som verkligen har hänt. Jag skrev tidigare att hösten hade flyttat in i hjärtat och lite så kändes det. Hjärnan visste ju, men hjärtat hade inte hängt med. Dessutom har man fokuserat så mycket på att hålla ihop, att ge Albin den bästa möjliga mamman, att jag tror att mina egna känslor hamnat lite efter. Jag har visserligen hela tiden tillåtit mig att känna det jag känner. Har inte försökt att bita ihop eller inte visa mig svag, utan låtit mig känna det jag känner. Men kanske ändå är så att känslorna och tankarna hinner ikapp nu och därför har det känts extra jobbigt.
Just nu känns det bättre igen och jag passar på att samla energi inför årsdagen.

I lördags var jag på minnesgudstjänst i Gustav Adolfs kyrka. Där läste de upp namnen på de som gått bort sedan förra Alla Helgons Dag (och som bott på Norrmalm eller i centrum). Att vi blev inbjudna för Ronja antar jag var för att vi hade begravningen i den kyrkan. Det var en vacker stund. Många känslor, särskilt eftersom jag inte varit i den kyrkan sedan begravningen. Kunde inte hålla känslorna tillbaka, men det var ändå skönt att få sitta där själv och bara vara i mina känslor. Bara ha en stund för mig själv och mina tankar.

Senare på lördagen gick vi till Sankt Sigfrids kyrkogård. När vi kom till Ronjas grav träffade vi på fler som var där och satte ljus. Det värmde i hjärtat att se andra som tänker på Ronja ❤️ Vet att många även skänkte Ronja och oss en tanke även om man inte kunde gå till graven. Tack till alla som satte ljus eller skänkte oss en extra tanke ❤️

img_3242

Minnesgudstjänst i Gustav Adolfs kyrka

img_3241

Minnesgudstjänst i Gustav Adolfs kyrka

img_3251

Ronjas grav på Alla Helgons Dag

img_3256

Dagen efter Alla Helgons Dag