Just nu är varje dag mer eller mindre en kamp. Jag skulle helst bara vilja gräva ner mig ett tag, bara vara hemma och rå om mig själv. Trött i själen. Antar att det är för att årsdagen närmar sig.
Nästan varje gång jag sätter mig i bilen kan jag inte hålla tårarna borta. Saknaden kryper mig under skinnet.
Men jag vill inte bara vara hemma. Mår jag allt för dåligt är det klart att jag måste stanna hemma, men annars kämpar jag på. Julen som närmar sig kommer med en välbehövlig semester. Vi åker ju till Kap Verde en vecka och jag är ledig totalt i ca tre veckor. Det hoppas jag gör så att jag återfår en del energi och gnista.
Jag vet att jag tar mig igenom den här svåra perioden också, jag kan inte försöka undvika den. Jag kommer ur den än starkare!
Mor och dotter-tid på strand i Frankrike
Du kämpar på väldigt bra tycker jag! Varje dag är ett steg in i framtiden som är lite ljusare än dagen före.
Tack vännen ❤️
Du är helt otrolig Linda ❤️ Klarar att se det positiva när det är som tyngst. Massa kramar till dig❤️
Tack gulliga du ❤️ Kram
Du klarar den här tiden också! Vi är många som tänker på dig! Kram!
Tack vännen ❤ Kram