Monthly Archives: december 2016

Gråter in det nya året

Det blev en stillsam nyårsafton. Vi ville inte boka in något då vi misstänkte att vi skulle vara trötta efter vår resa.

Vi åkte till graven och tände ett ljus. Sedan lagade Magnus kalkon hemma. Mamma och hennes man kom på lite fika. Men sedan åt vi middag själva. Jag hade gjort daimcheesecake till efterrätt. Vi tog det lugnt och bara myste.

img_3822

img_3829

img_3830

img_3827

img_3833

Vi blev trötta allihop och kände att vi inte orkade vara uppe till tolvslaget, så gick och la oss vid halv tio. Magnus och Albin somnade snabbt och jag blev kvar med mina tankar. Det är då tårarna kommer. Tanken på allt Ronja missat under det året som gått. Tanken på allt mysigt vi kunde gjort tillsammans. Tankar kring om jag kunde gjort något för att rädda henne. Tanken på att det kommer att gå ytterligare ett år utan henne. Utan att få krama på henne, få säga hur mycket jag älskar henne. Aldrig mer!

2015 var året vi förlorade vår underbara dotter, men det året fick vi ha henne hos oss 341 dagar. Därför är 2016 det värsta året i mitt liv! Jag vet att jag har kommit en lång väg genom upp och nergångar och jag vet att dalarna blir mindre och mindre djupa, men ju mer tiden går desto mer kommer jag till insikt vad som faktiskt har hänt. Att Ronja är borta för alltid! Det kommer jag att få leva med, men jag tar med mig de ljusa minnerna in i 2017 som säkert kommer att bli ett mycket bättre år!

1-årsdagen

1 år!! Det är obegripligt! Jag visste hela tiden att den här dagen skulle komma, men det kändes ju alltid så långt bort. Men nu är den här och det är svårt att förstå. Hur har det kunna gått ett år utan att vi fått träffa Ronja? Hur har vi tagit oss igenom vår vardag? Ja vi står ju här och på något sätt har vi tagit oss framåt. Några steg framåt, upp och nedgångar, tårar och skratt. Den här dagen är ju egentligen inte värre än någon annan dag, sorgen finns ju alltid med ändå. Men den blir stark på något sätt, man tänker på vad som hände och känslan man hade då, paniken man fick! Det djupa hål man sjönk i! Tänker man tillbaka på det så har vi kommit en bra bit på vägen även om vi har långt kvar och aldrig kommer att bli riktigt hela igen.

Nu har vi tagit oss ett varv runt vad det gäller högtidsdagar och födelsedagar, men det är fortfarande andra dagar kvar till exempel begravning och urnsättning innan man har tagit sig igenom allt ett år efteråt.

Vet inte hur jag ska beskriva det på ett bra sätt, men på något sätt känns det lite vemodigt. Nu är det inte längre ”inte ens ett år sedan” som Ronja dog. Nu räknas man kanske inte längre som ny i sin sorg. Men sorgen finns ju fortfarande kvar och saknaden är om möjligt ännu större. Och ju mer tiden går desto längre bort kommer vi ifrån Ronja och den tid vi hade och det känns vemodigt. Så även om tiden är vår vän för att kunna få en någorlunda normal vardag, så är den ändå vår fiende på något sätt eftersom den tar oss längre bort från Ronja. Det vi får leva på är våra minnen och våra känslor till henne.

img_3509

Dagen idag blev lite annorlunda mot vad jag hade planerat. Både jag och Magnus hade svårt och sova mitt i natten, men sen när vi väl somnade om så försov vi oss lite. Jag hade ändå tagit ledigt från jobbet, men jag tänkte att Albin skulle gå en stund på skolan så kunde jag hämta honom lite tidigare. På så sätt skulle jag få lite egen tid för mina tankar. Men nu när vi blev så sena och jag skulle få iväg honom till skolan så sa han att han ville vara hemma med mig och hur kunde jag neka honom det? Självklart är det mysigt att vara med honom också, men det ger mig inte riktigt möjligheten att reflektera över mina känslor.

Vi åkte en sväng till City gross och sedan till Ronjas grav för att sätta ett ljus, sedan mötte vi upp Magnus på Burger King för lite lunch. Magnus valde att jobba idag och det respekterar jag och förstår att det var bäst för honom.

Efter lunchen så följde Albin med Magnus till hans jobb och jag kunde åka hem och vara för mig själv en stund.

Ljus tänt för Ronja på Magnus jobb

Ljus tänt för Ronja på Magnus jobb

Hemma la jag mig en stund i Ronjas säng och lät känslorna komma över mig. Sedan la jag mig en stund i soffan och somnade. Efter det kom Albin och Magnus hem igen. Idag skulle jag egentligen repa teater inför helgens föreställning av Askungen, men jag kände att jag inte hade orken riktigt. Men vi skulle fotograferas så jag tog med mig Albin dit så kunde han också se hur det såg ut bakom kulisserna. Sedan åkte vi hem och bakade bullar. Vi åkte alla tre till graven igen också för att se hur fint alla ljus lyste.

Ronja hade också fått en present av sina bästisar som Albin öppnade åt henne. Tre gulliga små pepparkaksgummor som håller varandra i händerna, så sött! Ronja hade även fått blommor, en nalle och en massa fina ljus. Tack till alla som varit där och till alla som skänkt Ronja och oss en tanke idag!

img_3484

img_3483

img_3496

img_3504

img_3505

img_3501

img_3502

Annons i Borås tidning

Annons i Borås tidning

Ronjas sista dag

Idag för ett år sedan var det Ronjas sista dag innan hon dog. Vi började dagen i stugan och min mamma fick hämta oss eftersom jag hade tankat fel i bilen. Jag, Ronja och Albin satt bak i bilen på väg hem. Ronja satt med iPaden och spelade in film, jag är också med på ett hörn:

En av de sista filmerna på Ronja inspelad 6 dec 2015.

Efter att vi kom hem så åkte vi på simning, Ronjas favorit! Hon älskade vatten och var som en fisk.

IMG_2207

Efter simningen ville hon så gärna leka med en av sina bästa kompisar. så vi körde henne dit. Jag själv mådde inte så bra, tror jag hade huvudvärk, så jag la mig i sängen och vilade. Magnus hämtade Ronja lite senare och försökte få henne att äta lite mat. Men Ronja sa hon hade ont i magen så hon gick in till sängen där jag låg. Där började hon vända och vrida på sig jättemycket för att hon hade så ont. Jag tänkte att det var för ont för att vara normalt så jag ringde 1177, men där var det så jättelång kö så vi valde att åka in till akuten istället. Vad som hände sedan har jag redan beskrivit här.

Ronjas sista dag fick hon alltså göra minst tre av sina favoritsysslor: spela in film på iPad, simma och leka med en kompis.
Om jag hade vetat då att det var hennes sista timmar i livet, hade jag agerat annorlunda? För min egen del hade jag säkert haft henne i knät och kramat henne och klappat henne och varit nära henne så mycket jag kunde. Sagt hur mycket jag älskar henne! Och även om jag vet att hon älskade sin mamma så hade hon säkert velat simma och leka med en kompis, så mycket som hon älskade det. ?

sista_kortet

Sista kortet på Ronja