Monthly Archives: december 2020

5-årsdagen

Så kom den, dagen jag hade så svårt att föreställa mig när Ronja hade dött! Jag läste om andra drabbade föräldrar som hade varit utan sina barn i 5-10 år. Det var ofattbart att tänka att det ens var möjligt. Jag kände också en rädsla då jag läste om många som förlorat kontakt med vänner eller familj på grund av sorgen och förlusten av sitt barn. Jag har förstått att det finns de som har svårt att veta hur man skall hantera när någon förlorat någon närstående. Men jag är glad att jag aldrig känt av att någon tagit avstånd på grund av det. Jag tror att det beror dels på att jag har så fina vänner runt om mig, som jag är så tacksam för! Men vill också tro att sättet jag och Magnus hanterat sorgen kanske underlättat för de i vår närhet. Att vår öppenhet mot andra hjälpt till att veta hur man ”skall” hantera att prata med oss.

Jag har funderat över hur jag mår just nu. Jag har fått frågan från vänner nu när årsdagen närmar sig. Jag har trott att det har gått ganska bra och jag märker skillnad mot de första åren. Men jag har också insett att något undermedvetet sitter i kroppen, något jag inte riktigt kunnat ta på. Jag har haft en irritation som jag trott berott på att jag haft mycket att göra på jobbet. Men det har varit lite lugnare ett tag på jobbet. Så jag tror faktiskt kroppen medvetet eller ej känner av att dagen närmar sig. Även om jag inte går och tänker så ofta på det, så reagerar jag nog ändå känns det som.

Så hur mår jag, egentligen? Jag skulle nog vilja svara överlag bra. Eller rent av väldigt bra ibland. Jag har en fin familj, även om den inte är hel. Jag började ett nytt spännande jobb i våras. Visst, Coronan tär en del, men det gör det ju på oss alla. Men sen kommer vissa dagar när jag saknar Ronja så otroligt mycket! Den här gången var det inte just på årsdagen som känslorna kom, de kom några dagar innan.

Idag tände jag ett ljus för Ronja. Satte fram hunden Molly och tittade på de filmer Ronja gjort i sin mobil.

På eftermiddagen åkte vi till graven för att sätta ljus. En del av mig önskar det fanns ett hav av ljus på graven. Men sen tänker jag lite längre och vet att många tänker på Ronja och oss som familj ändå idag. Viktigast för mig är att Ronja inte blir glömd och med tanke på hur många hon berörde har jag svårt att tro att hon skulle bli glömd. Vill såklart inte ge någon dåligt samvete, på samma sätt som jag tänker att graven inte är viktigast att gå till en sådan här dag, vill jag andra ska känna också.

När kompisarna växer

När man ser Ronjas vänner så försöker jag inte känna vemod eller sorg, utan först såklart glädjas i att de får chans att växa upp, men också försöker jag se Ronja i dem. Alltså genom att se hur de växer kan jag enklare föreställa mig hur Ronja hade vuxit. Jag kan tänka mig att Ronja också hade varit med till ridhuset och gått i gymnastik. Jag tror också att trion fortsatt att hänga ihop! Och vad mycket TikTok filmer de hade gjort!

Vad små de var här på första bilden! Ronja kommer för evigt att vara 7 år, men någonstans vill jag tro att hon fortsätter att fylla år, som Albin säger.

Halvårsdagen 2016
Ronjas 8-årsdag
Ronjas 10-årsdag
Ronjas 12-årsdag

Ronja 12 år

I vanlig ordning firades Ronjas dag tillsammans med kompisarna vid graven och efterföljande fika. Mysigt som vanligt. Och en fin tradition att hålla i. Jag träffas hellre på födelsedagen än dödsdagen, då födelsedagen är något fint att fira. Det är så kul att se Molly med Ronjas kompisar med. Hon ser upp till dem och älskar att leka med dem, och de är så gulliga mot henne!

I år skulle varit sista året innan tonåring. Jag undrar hur Ronja hade varit, hade hon haft en tonårings humör? Hon kunde ju vara ganska envis, så inte helt omöjligt. Jag hade gjort vad som helst för att få höra någon smälla i dörrar eller skrika åt mig. Jag vet att det hade inte känts så då, om jag hade varit ovetandes av detta annorlunda liv. Och jag förstår de som har det tufft hemma med barn som börjar få humör, så det är inget jag förringar. Jag hade säkert tänkt samma sak. Och jag kan själv komma på mig med att tappa humöret här hemma, det är mänskligt.

Note to self: kom ihåg mina ord jag tänkte här när Albin och Molly blir tonåringar! Uppskatta dem även när humörsvängningar sätter in! Det kommer säkert inte bli lätt, men jag ska göra mitt bästa.

Ronja 11 år

Förra året la jag aldrig upp något inlägg efter att vi firat Ronjas 11-årsdag. Vet inte varför, kanske jag inte orkade, eller bara glömde av. Och på samma sätt som att jag sagt jag inte skall ha dåligt samvete om jag inte är ofta på graven, likaså gäller att lägga upp något på bloggen. Bloggen skriver jag i för min skull. Och skulle jag kunna hjälpa någon annan som förlorat barn att få känna lite hopp, så vore det såklart bra.

11-årsdagen firade vi som vanligt, ballongsläpp med kompisarna vid graven. Det är så fint att se att kompisarna vill komma. Det betyder så mycket.

Denna gång fick Ronja 3 små söta katter: Alexandris, Wilmis och Tyris. Hon fick också en hund med vingar. Jättesöta små djur!

Som vanligt blev det en fin dag för vår Ronja!