Är det ditt första barn?

Så mysigt att vara mammaledig! Njuter av varje stund med lilla Molly. Stannar hemma och tar det lugnt de dagar jag behöver och träffar andra mammor på promenad eller fika när jag vill och orkar. Standardfrågan när man träffar andra mammor är: ”Är det ditt första barn?”. Svaret på det är givetvis ”nej, mitt tredje”. Följdfrågan blir nästan alltid ”hur gamla är dina andra barn?”. Då förklarar jag alltid att Molly har en storebror som är 7 år och en storasyster som skulle varit 9 år, men som gick bort för ungefär två år sedan. (Givetvis nämner jag mina bonusbarn också ?)

Några brukar säga då att det var tråkigt att höra och några ställer följdfrågor om vad som hände. Har man förlorat ett barn kanske en del tycker det är svårt och jobbigt med sådana här frågor. Men för mig känns det mer som att jag vill skrika ut att jag faktiskt har tre barn, att vi haft en underbar dotter till hos oss! Så, jag känner mig stolt att kunna säga att detta är mitt tredje barn. Jag tycker också det är fint av de som vågar fråga vad som hände. Jag respekterar såklart de som inte frågar, jag tror många gånger att man inte riktigt vet om det är ok att fråga eller inte. Och en del som förlorat någon kanske inte vill ha den frågan, men jag pratar gärna om Ronja och förklarar gärna vad som hänt. På det viset finns Ronja med oss än mer ❤️

IMG_7488RnQNU_0011

  2 comments for “Är det ditt första barn?

  1. Elin
    7 december, 2017 at 19:26

    Hej!
    Jag hittade till din blogg i april i år då min son Louie dog (han dog i min mage när jag var gravid i vecka 37 så vi fick dessvärre aldrig träffa honom ”på riktigt” men vi hade ett par värdefulla dagar tillsammans med honom precis efter att han hade fötts, innan han blev kremerad). Vi hade samma begravningsentreprenör som ni amkram vi bor strax utanför Borås). Din blogg har skänkt mig nån slags tröst och styrka för så som du tänker kring många saker tänker jag med. Så: tack och kram! ❤️

    • Linda Westlund
      7 december, 2017 at 21:03

      Åh beklagar sorgen efter er son! ? Så tragiskt!
      Vad fint att du kunnat känna lite tröst ? Det har bl a varit min förhoppning att kunna dela med mig och förhoppningsvis ge tröst eller styrka till någon annan. Kram till dig också du starka änglamamma ? Har du tankar och funderingar och vill skriva mer privat så gör gärna det: linda@westlund.it

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *