”Handbok” för närstående

Kanske det här stycket borde vara helt blankt, för det finns inga rätt eller fel. Hur skall man veta vad man skall göra eller säga till en person i sorg? Och hur skall jag som sörjer kunna veta vad som känns bäst, jag har ju aldrig varit med om detta tidigare. Men jag vill dela mina tankar jag haft hittills.

Det finns sidor på nätet där det står vad man bör säga eller göra, vad man inte bör säga eller göra. Men jag känner inte riktigt att jag kan stå bakom allt som står där. Sorgen är ju individuell, så det som är bra för någon kanske inte är bra för någon annan.
Så här tänker jag:

– Att höra av sig
Kanske det är svårt att veta om man kan ringa just nu, kanske jag stör, vad ska jag säga? Finns ju inga ord!
Då tänker jag, om du vill höra av dig, så gör det. Vill/orkar jag svara så svarar jag. Vet du inte vad du skall säga så fråga bara hur jag mår, eller bara att du vill kolla läget lite, eller bara vill prata lite. Som om du skulle ringt mig en ”vanlig” dag där inte sorgen fanns.
Det löser sig. Vill du bli ledsen så bli ledsen, vill du inte prata om det som hänt alls, så gör inte det. Du behöver inte heller känna att du måste ringa, för det skall komma naturligt. Jag vet att du finns där för mig ändå, och jag drar mig inte för att ringa om jag behöver någon att prata med 🙂
Det finns de som säger ”säg aldrig att tiden läker alla sår” till någon som sörjer. Visst kommer detta sår aldrig att läka fullt, men jag hoppas på att det kommer mer och mer bli ett fint minne, där jag är glad över den tid jag fick med Ronja, även om tiden var alldeles för kort! Så visst kommer tiden att vara min vän. Det är jag övertygad om. Så visst kan man säga så.
Återigen, det finns inget rätt eller fel med det du säger, jag vet att du menar väl och bara det gör att det inte är fel att säga vad du vill och tänker.
Kanske du inte har lust att prata om min sorg just nu, kanske du bara vill ringa och tjata som vänner emellan utan att sorgen skall ta över. Det är helt ok! Jag förstår det. Skulle jag då säga något som du känner att du inte orkar prata om, säg det till mig.

– Egna bekymmer
Visst kan du tycka att dina bekymmer verka små jämfört med att ha förlorat ett barn. Men vem har sagt att man ska och kan jämföra med varandra. Även om jag sörjer Ronja så vill jag ändå vara en bra vän, en bra lyssnare, någon du kan vända dig till om DU behöver prata lite. Det kan ju t.o.m vara skönt för mig att få prata om annat ibland också.
Så var inte rädd för att klaga över att barnen varit sjuka så länge nu, eller att ni haft en jobbig dag på jobbet, eller om ni gnabbat med er partner. Det hör livet till och jag vill vara en del av detta liv.

– Att minnas Ronja
Ronja kommer alltid att vara en del av mig. Jag kommer alltid bära med mig henne, hon kommer alltid vara en del av vår familj. Jag är tvåbarnsmor och kommer säkert uttrycka mig så också, kommer säkert prata om Ronja ibland som att hon finns, eller vilja minnas hennes små egenskaper. Så var inte rädd för att prata om henne, jag blir glad om du vill minnas henne också.

Finns säkert massa mer tankar och funderingar, men jag tror vi kommer lång tillsammans om vi bara har en öppen dialog. Fråga mig om du är osäker.
Och hittills kan jag bara säga att ALLA i min närhet har varit suveräna! Tack för att ni finns!

  1 comment for “”Handbok” för närstående

  1. KL
    16 februari, 2016 at 21:51

    Du är så himla bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *