Monthly Archives: juli 2016

En vecka utan tårar?

Har tänkt många gånger att snart kan jag skriva ett inlägg om att jag klarat en vecka utan tårar. Det kan gå dagar utan att jag gråtit, även om tankarna ändå finns där. Men så faller jag på målsnöret.

Veckan som gått har varit fylld med glädje då jag träffat vänner och haft mycket tid med Albin. Trodde nästan jag skulle klara mig en vecka nu utan tårar. Men så förrigår hände nåt. Jag hade en jätte trevlig dag på Kolmården med Albin och en vän och hennes barn. En alldeles underbar dag!! Men framåt kvällen fick jag sån otrolig huvudvärk. Så mycket att jag kände mig illamående också. Fick pausa bubbeldrickandet och lägga mig en stund i sängen. Min vän tog med alla barnen till ett intilliggande glasställe. Jag ville så gärna vara med så tog mig dit. Men det var så mycket sorl att jag fick vända. Det var då det kom över mig. Jag kände hur det vällde fram, det gick inte att stoppa. Hann tillbaka till lägenheten och fick låta tårarna rinna. Det jag tyckte kändes konstigt var att jag hade inte haft några jobbiga tankar under dagen. Jag saknade givetvis Ronja, men jag kände ändå att jag hade mina känslor under kontroll. Men de låg visst där och pyrde. Nästan som att de ville jäklas med mig så att jag inte kunde skriva om en vecka utan tårar.

Men en dag kommer det att gå, det tror jag starkt på! ?

Saknad storasyster

Idag kom Albin med ett litet block och en penna och ville jag skulle skriva åt honom.

Han dikterade vad jag skulle skriva:

Albin

Saknar sin storasyster ?

Han ville lägga den på graven men var rädd att den skulle blåsa bort. Så han sa vi skulle gå dit en dag då det inte blåser och lägga den på graven och ta ett kort ?

Förlora vänner när man förlorat barn

Efter att Ronja dog googlade jag om andra i sorg efter att ha förlorat sitt barn. Många berättade om hur de förlorade vänner och kände sig ensamma. Att vännerna bara fanns där i början och sedan var det många som försvann när tiden gick. Att de inte förstod och den sörjande kände sig ensam. Jag trodde inte det skulle inträffa, men jag kunde inte låta bli att undra om det kunde bli så för mig eftersom det hänt så många andra.

Men precis som jag trodde finns det ingen som tagit avstånd, ingen som försvunnit eller inte vågat ta kontakt med mig. Tvärt om, jag har alldeles underbara vänner som finns för mig, dygnet runt. Har även fått nya vänner som jag tidigare bara kände till men inte riktigt umgåtts med. Jag är otroligt tacksam över mina fina vänner, nya som gamla ?

Om jag skulle gissa på vad som är viktigt att göra i sådan här situation för att inte bli ensam är det nog att vara öppen. Att våga prata, både om sin sorg men även om annat. Jag vill ju finnas för mina vänner också och även om de kan tycka deras problem är små i jämförelse så vill jag gärna lyssna. Givetvis påverkar också vilka vänner man har, men jag tror också det är viktigt att själv bidra till relationen med vännerna. Om jag en kväll är ledsen och önskar att prata med en vän kan jag inte räkna med att någon ringer just då, utan det är upp till mig också att ringa om jag behöver prata. Man kan inte vara bitter och tro att vännerna hela tiden skall ringa, de vet ju inte alltid när man mår dåligt och deras liv går ju givetvis vidare också. Det får man inte glömma! Bara för att mitt liv stannat upp för ett slag kan jag inte begära att alla andras liv ska stanna upp, det vill jag inte heller.

Jag förstår att allas sorg är olika och man har olika behov, så givetvis kan andra i sorg tänka annorlunda än mig och kan ha mist vänner. Så om någon vän till en sörjande läser detta hoppas jag ni finns där för din vän, sorgen och saknaden försvinner inte efter begravningen, den är konstant.

Sist vill jag igen skriva hur otroligt tacksam jag är över mina underbart fina vänner ? Jag älskar er!

Stor saknad idag

Har haft en riktigt mysig helg hos mina norska släktingar. Förutom på Ronjas begravning och urnsättning har jag inte träffat dem på ca 10 år! Min bror och hans familj var med och även pappa och hans fru. Vi hade fint väder, barnen hade kul och vi hade det riktigt trevligt!

Vid sådana tillfällen blir saknaden efter Ronja extra påtaglig! Hon skulle ju varit där med och lekt med sina kusiner ? Det blir en så konstig känsla för jag vill ju vara där, jag vill ha kul och att Albin ska få ha roligt, samtidigt är saknaden så stor. Tror att alla intryck och lite mindre sömn gör sitt också.

Visst tänker jag att Ronja var med oss på resan också, men det hjälper inte för den fysiska saknaden! Att få krama, ge en puss, få se henne skratta och ha roligt ? Men jag kommer minnas den här helgen med glädje ändå, för saknaden kan jag inte göra något åt!

Norge image image

7-månadsdagen

Idag ska jag på kundmöte i Stockholm hela dagen, så tror inte jag hinner reflektera över att det gått 7 månader sedan vår älskade Ronja dog. Men, tankarna finns alltid med mig och saknaden är fortfarande lika stor. ?

Ibland får jag en känsla av att det som hänt bara är en fas, något som går över. Som om någon testat oss och sedan säger, ”bra, ni klarade testet, nu får ni träffa er Ronja igen”. Men jag vet ju givetvis att det aldrig blir så. Och det är då tankar om aldrigheten slår in och saknaden blir ännu större!

Vill krama om dig min älskade Ronja ?

Rastatjej

Prinsessklänningar

Så härligt att se att Ronjas klänningar kommer till användning när Albin har tjejkompisar här ?

Många av de tjejer som är här verkar dra sig till Ronjas rum. Kanske det är nyfikenhet men kan nog ha att göra med de härliga rosa färgerna och alla roliga leksaker också ?

Klänningar