4-årsdagen

 Hur kan man ha levt vidare utan att fått träffa sitt barn på 4 år?! Så fort jag är iväg en natt saknar jag barnen. Varje dag efter jobbet längtar jag till att få träffa dem. Så hur lever man utan sitt barn i 4 år?

Det finns inget facit. Och det finns ju heller inget val. Eller det val man kan göra är att välja livet. Att välja att uppskatta det jag har kvar, att välja att ha roligt med min familj och mina vänner. Som jag skrivit om innan, att välja att leva och inte bara överleva.

Att välja att leva är inte samma sak som att glömma Ronja. Ronja är med oss i allt vi gör. Vi pratar ofta om henne, och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Saknar henne, längtar efter henne, men kanske viktigast av allt, minns henne och allt hon tillförde i vårt liv!

Likt förra hösten har jag inte fallit lika djupt som tidigare år. Men inom mig bor det en känsla kring den här dagen som jag inte riktigt kan beskriva. I år inföll dagen på en lördag. Det innebär att jag får lov att mysa extra mycket med familjen. Men det innebär också att tiden för mig själv och Ronja inte riktigt finns där. Så jag tänker mig att jag får hitta en stund för mig själv en annan dag, för mig och Ronja.

Idag blev jag också inbjuden på överraskningsfest för en av mina bästa vänner som fyllt 40! Första tanken var, jag kan väl inte gå på fest den här dagen? Men jag vill ju vara med och fira min vän. Så jag tänkte jag får känna efter när dagen kommer. Hur jag mår och göra det som känns bäst. Men jag tänkte också att det är just den här dagen får inte hindra mig från livet. Jag får inte ha dåligt samvete att göra något kul. 

Så nu är jag i Alingsås och ska precis överraska min vän (nu kan jag publicera inlägget utan att avslöja mig :). Hur jag klarar kvällen återstår att se. Men jag känner mig trygg, faller jag så faller jag. Jag kör så då kan jag bara åka hem om det känns bäst.

Att inte hindra mig från att göra saker har nog varit en stor del i att ha kunnat leva vidare i 4 år. Att prata om Ronja, låta sorgen komma, låta livet komma, att njuta av det jag har, det är nog mitt eget facit, som funkat för mig. 

Post navigation

  1 comment for “4-årsdagen

  1. Linda
    7 december, 2019 at 21:19

    All min kärlek till dig
    Kan bara föreställa smärtan du bär
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *