Monthly Archives: juni 2016

En hittad skatt

Ronja fick ha Magnus gamla mobiltelefon. Även om vi inte hade simkort i den så använde hon den ibland. Jag trodde mest hon bara spelade på den, men efter hon dog och jag kikade i den hittade jag massa filmer.

Hon hade ofta med mobilen i bilen, till och från skolan eller till simskolan. Då trodde jag hon mest satt och pratade för sig själv, vilket inte var ovanligt, men det visade sig att hon spelade in på mobilen ?

Dessa filmer visar på intresset Ronja hade för tv och programledning. Kanske det hade blivit hennes karriär??

Några av filmerna kan ni se här:

https://www.icloud.com/sharedalbum/#B0DJtdOXmOfDNC

När jag saknar Ronja brukar jag titta på filmerna. Det är jobbigt men ändå härligt att se. Hon blir så levande på nåt sätt, samtidigt som det känns så konstigt att se henne så när jag inte kan krama henne.. ?

Hantera sorgen på mina villkor

I börja av min sorg vällde den över mig okontrollerat. Jag visste aldrig när jag skulle bli ledsen. Egentligen brydde jag mig inte om jag blev ledsen, det fick bara komma, men ibland var det jobbigt för man kanske inte ville just då. Nu kan jag oftast hantera sorgen på ett annat sätt.

Ett exempel är när jag var i Lübeck med ett tjejgäng. Vi var ute och åt och hade riktigt trevligt. På väg hem till hotellet började känslorna komma över mig. Jag hade kunnat låtit dem komma, jag var i ett gott och tryggt sällskap, men jag ville inte just då. Jag ville ha roligt, få känna mig lite som vanligt en stund. Då kan man nästan säga att jag pausade mina känslor en liten stund. Vi hade en jättetrevlig kväll. På morgonen dagen efter gick jag ut på en promenad på egen hand. Jag gick längst några mysiga gränder och kom fram till en parkbänk. Där satte jag mig och kunde låta känslorna komma. För förtränga dem kan jag inte och det tror jag inte är nyttigt. Någon gång måste bägaren tömmas. Efter ett tag kände jag mig tillfreds igen och kunde njuta av ytterligare en dag i härliga Lübeck!

Lubeck Park

Idag tog jag också en morgonpromenad. Fast idag hade jag inte så mycket känslor som behövde komma ut, men känner ändå ibland att jag behöver en liten stund för mig själv. Gick till stranden och njöt av det lugna vattnet och den ganska ljumna luften. Mulet men ändå härligt.

Havet

Första midsommar utan Ronja

Så blandade känslor med högtider. Man vill så gärna hitta på något mysigt, speciellt för Albins skull, samtidigt som det smyger in en känsla av meningslöshet att inte få ha med Ronja. Det var ju inte så jag ville mitt liv skulle se ut, jag har inte valt att fira med bara ett barn. Men hur ska jag hantera det? Det känns så fel att känna meningslöshet för detta är ju faktiskt så mitt liv ser ut nu och jag vill det ska vara meningsfullt! Jag vill att Albin ska få det bästa möjliga ut av livet och jag vill inte gräva ner mig varje högtidsdag. Detta är ju en stor dag i Sverige, en glädjens dag, en dag som inleder sommaren och vad finns det för mening med att lägga sig ner och inte fira den? Det är inte ett alternativ! Så därför kommer jag se till att glädjas idag, ha en mysig dag med min familj och ha med mig Ronja i mina tankar ?

Midsommar förra året:

Midsommar

Midsommarbild

Midsommar för två år sedan:

Midsommartjej

Midsommar för tre år sedan:

Midsommarklänning

Midsommarkrans

Att bli påmind utan förvarning

Ibland kan man känna att allt flyter på och man kan andas normalt ett tag. Men så blir man plötsligt påmind och en känsla av ångest vrider till i magen på mig. Idag tex var jag på lunch med tjejerna på jobbet. Det var jätte trevligt och vi var klara och var på väg tillbaka till jobbet. Då gick vi förbi två mammor med, vad jag antar, var sin dotter i 5-6 årsåldern. Ena tjejen var ledsen och mamman tröstade henne. Då kom den där känslan. Känslan av att aldrig få trösta Ronja. Aldrig få finnas där för henne. Aldrig få vara hennes allt. Och det gör så ont i mammahjärtat ?

Vid Ronjas grav

Precis varit vid Ronjas grav. Behövde rensa lite gräs och blommor som vissnat. De fina blommorna jag satte börjar bli gula. Får ta och byta ut dem snart.

Ville känna närhet till Ronja innan vi åker till stugan över midsommar. ❤️

image

Åh vad jag saknar min lilla tjej

image

Idag slår saknaden emot mig. Den finns givetvis där hela tiden, men ibland känns den starkare!!

Kanske för att det snart är midsommar och jag bara ska få fira den med ett av mina barn ?

Älskade lilla Ronja! Du fattas oss! ? Vill få krama dig, vill höra ditt skratt, vill säga till dig hur mycket jag älskar dig!!

Att börja jobba

Redan innan begravningen kände jag att jag ville börja komma tillbaka till jobbet. Så efter begravningen började jag komma in någon timme då och då för att känna efter hur det kändes att vara där.

Efter vår resa i februari började jag jobba 25%. Tidigare hade jag varit fullt sjukskriven och bara testat på att vara inne på jobbet. Efter några veckor med 25% ökade jag till 50%, vilket jag jobbar nu.

Det är skönt att inte bara vara hemma och skönt att få ha tankarna på annat. Mitt mål är att försöka öka på graden av arbete framöver, men det får ta den tid det tar. Vill inte stressa fram något.

Alla som drabbas av sorg reagerar säkert olika och det tar olika lång tid att komma tillbaka till arbetet. Säkert mycket beroende på hur man mår, vilken typ av jobb man har, vilka kollegor man har mm. Jag har tur att jag har ett kul jobb som jag verkligen trivs med och alldeles underbara kollegor!

Jag hälsade på på jobbet redan mindre än två veckor efter att Ronja dog. Ville komma in innan jul, så det inte skulle gå så lång tid tills vi sågs. Det kännes väldigt skönt att komma dit. Var där på julfika och det var en mysig stämning.

Är så tacksam för mina kollegor. Det känns tryggt att vara på jobbet och det har gjort att jag kan ta mig dit utan att oroa mig för hur jag mår just då. ?

Brev från en vän

Ronjas ena bästa kompis skrev ett brev till Ronja igår ?

Så sött! Stackars tjej som inte får leka med sin kompis mer, men så fint skrivit av henne ??

Brev

Man funderar mycket på vad som rör sig i huvudet på de små. De måste ha många tankar som snurrar. Samtidigt som saknaden säkert finns där så lever barn i nuet på ett annat sätt än oss vuxna, vilket känns så härligt på nåt sätt. Att gå till graven för att minnas Ronja och sätta blommor och släppa iväg ballonger och samtidigt leka kurragömma bland gravarna. Det tycker jag är tecken på ett sunt beteende och jag försöker ta efter så mycket jag kan. Även fast jag tänker på Ronja så gott som hela tiden och på allt hon går miste om och som jag kommer gå miste om, så måste jag leva i nuet och ta tillvara på det som händer runtomkring. ?